Ett kärnvapen i händerna på en samvetslös mördare
Det finns många saker mänskligheten borde låtit bli. Det finns upptäckter som i sig varit stora framgångar, men som fått förödande konsekvenser för planeten och människorna på den.
Förbränningsmotorn kan vara ett enkelt exempel. Snabba, säkra transporter, individuell frihet, kolossala framsteg på snart sagt alla områden i det moderna samhället. Samtidigt en miljöförstöring som mycket väl kan vara den största orsaken till kommande katastrofala miljöförändringar, och ett beroende av fossila bränslen som på sikt blir ett hinder för utvecklingen.
Det är ändå en barnlek jämfört med den kanske allra förfärligaste sak människan utvecklat – kärnvapnen. Det är otvivelaktigt så att det av vapenteknologins utveckling kommit många avläggare som haft stor betydelse för det civila livet. Kärnkraften kanske är en sådan, även om den alls inte är oproblematisk. Själva vapnen däremot är en styggelse, ett monster med potential att förstöra allt mänskligt liv.
Dessa vapen har utvecklats av vår världs rikaste och mäktigaste stater, i syfte att dominera över och skrämma andra stater till underkastelse. Någon annan och förmildrande förklaring finns inte. De begränsningar och försök att stoppa spridningen av kärnvapnen som senare förhandlats fram är blott eftertankens kranka blekhet, när man insett att det finns kunskap som är för farlig för världen, och att den maktposition vapnen ger bara fungerar om det är något inte alla har.
Nu har världen begåvats med ytterligare en kärnvapenmakt i Nordkorea, denna fullkomligt oförutsägbara och samvetslösa ärftliga diktatur vars huvudsakliga politik i åratal varit provokation och utmaning, och vars respekt för människor bäst manifesteras i ofattbara grymheter mot den egna befolkningen.
Vi har all orsak att vara rädda, även om det inte finns något omedelbart hot om krig. Nordkorea är ett utarmat, ekonomiskt betydelselöst litet land, men det ligger där det ligger, i brännpunkten för mäktiga säkerhetspolitiska intressen. Nordkorea har i åratal fört världssamfundet bakom ljuset, ljugit och smugit med sin kärnvapenutveckling, samtidigt som man är helt beroende av bistånd bland annat från Sydkorea och Japan.
I bakgrunden väntar Pakistan och Iran med sina ambitioner och sina regionalpolitiska intressen. Vart vi oss än i världen vänder, står vår lycka i någon annans händer. Ofta är de händerna dränkta i blod. Ofta griper de händerna girigt efter makt och guld. Ofta är de beredda att offra allt och alla för sina egna syften.
Det är säkert så att utvecklingen inte går att stoppa och att människans nyfikenhet och tävlingsinstinkt leder oss vidare på okända stigar. Man önskar dock att det där ansvarstagandet som ska beledsaga vår omhuldade frihet att söka alla möjliga vägar någon enda gång skulle manifestera sig i ett: ”Nej. Det här ska vi inte göra. Det är för farligt.”
I dag kan en tyrann som Kim Jong-Il, med miljoner människors blod på sina händer, avfyra en kärnvapenbestyckad missil mot grannlandet Sydkorea. Eller han kan välja att sälja kärnvapen till någon av sina trogna kunder bland världens terrorister.
Vi har all anledning att vara rädda.
