Ett kallt land blir än kallare – och SFP bidrar till kylan
Finlands regering gör med sin politik ett kallt land ännu kallare och Svenska folkpartiet säljer ut sina egna värderingar för att hjälpa till. Men när valet står mellan regeringsmedverkan och politisk värdighet måste det senare vinna.
Svenska folkpartiets ungdomsparti Svensk ungdoms ordförande Julia Ståhle meddelade i måndags att hon inte ställer upp för omval. Förutom att betona att förnyelse är viktigt i ungdomspolitiska förbund passade hon även på att slänga en känga på SFP.
– Den politik som SU driver är framtiden för partiet och kommer att vara den som förs om x antal år (…) Det är ingen hemlighet att den här regeringssammansättingen har varit svår för SU redan från början, säger hon till Hufvudstadsbladet.
Hon tycker också att SFP ska fokusera mer på sin socialliberala ideologi och slå vakt om den i regeringen.
Julia Ståhle har flera viktiga poänger här. Ett parti är ingenting utan sina grundprinciper, och ungdomsförbundet gör rätt i att påminna om det i dessa tider.
Det är en fientlig politik som bedrivs i Helsingfors just nu. Riksdagen har fattat beslut om att halvera Finlands redan magra årliga kvotflyktingmottagande från dagens 1 000 till 500. Flera åtgärder för att försvåra familjeåterföreningar har lyfts på förslag, vilka strider mot FN:s barnkonvention.
I början av februari rapporterade flera finländska medier om regeringens strategiska EU-mål som innefattade att skicka iväg asylsökande till tredje land, vilket Nya Ålands ledarsida plockade upp då. Sedan i höstas har regeringen också som förslag att höja kraven för medborgarskap så att boendetiden utökas från fem till åtta år.
För att nämna några saker.
Samtidigt går det dåligt för SFP i opinionsmätningarna. I början av februari var partiets stöd nere på 3,4 procent enligt Yles enkät, och det är bara en månad i raden där partiet legat under 4 procent.
Helsingin Sanomat publicerade en intervjubaserad opinionsmätning i går, tisdag, som ger SFP ett stöd på 3,6 procent – det lägsta sedan mätningen infördes år 1991.
Med ett tapp på nästan en hel procentenhet sedan riksdagsvalet förra våren är det tydligt att väljarna inte upplever att SFP:s politik syns i regeringsarbetet. Partiledaren Anna-Maja Henrikssons löfte om att SFP inte skulle ingå i en regering som bedriver sannfinländsk politik ses också som sviket.
Regeringen gör sitt bästa för att få ett kallt land att bli ännu kallare. Men att Sannfinländarna med Riikka Purra i spetsen står för dessa förslag är självklart. Det här är partiets kärna. Att Samlingspartiet börjar luta åt samma håll är ledsamt men inte heller förvånande, samma mönster syns på flera håll runt om oss.
Det är det liberala SFP som inte hör hemma i bunten.
Partiet har svalt mycket. Men man hävdar små vinster på flera områden: utan dem skulle invandringspolitiken vara ännu mer fientlig. Utan dem skulle inte den svenska servicen i samhället tryggas.
Man lyfter också argumentet att partiet behövs för att hålla ihop regeringen. Men det man samtidigt säger (utan att säga det högt) är att regeringsmedverkan är viktigare än vad som definierar partiet självt – de egna grundvärderingarna.
En av de få inom Svenska folkpartiet som faktiskt talat klarspråk om vad som pågår är riksdagsledamoten Eva Biaudet. Hon har sedan regeringsförhandlingarna konsekvent tagit avstånd från och protesterat mot förslag som haft sin bakgrund i sannfinländsk politik.
Internt har hon kritiserats, och Anna-Maja Henriksson har gått så långt som att skylla det låga opinionsstödet för SFP på att väljarna blir förvirrade av att ”en liten minoritet” i partiet kritiserar regeringen.
Det vore kanske på sin plats för Ålands riksdagsledamot att själv förtydliga sin ståndpunkt. Mats Löfström motiverade i somras sitt stöd för SFP:s regeringssamarbete med Sannfinländarna med att Åland behöver kontaktnätet.
Men: Åland behöver också en representant som står upp för mänskliga rättigheter och politisk värdighet.
SFP har godkänt regeringsprogrammet, det kommer man inte ifrån. Men ett av de minsta partierna i hela riksdagen har inte huvudansvaret för att hålla ihop regeringen.
Riskerar regeringen att falla för att SFP ställer sig upp och säger att nog är nog, då må det vara så. För ett parti som går med på nästan vad som helst för att inte riskera regeringens funktionsduglighet har inte mycket av sin egen partiduglighet kvar.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
