Ett delikat dilemma för regeringen
Att som vd tjäna 82 000 euro i månaden, observera, i månaden, alltså nästan en miljon euro per år, och samtidigt avisera att de som utför jobbet ska få sin lön minskad med 30–50 procent rimmar illa. Men det är verkligheten för finländska Posten. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig.
Att dela ut post är inget arbete som kräver hög utbildning, men det är ändå ett jobb. Det är ett jobb med oregelbundna arbetstider (arbetstiden varierar enligt mängden post) det är slitsamt och stressigt. Den som jobbar på posten har också familj, semesterdrömmar och barn som vill delta i fritidsaktiviteter.
En postanställd börjar med en ingångslön på 1 700–1 900 euro och kan efter 16 år i tjänst få upp till cirka 2 300, beroende på uppgifter och var man bor. Ta bort 30–50 procent och det är ganska lite kvar även om man skulle både bo och äta billigt.
Det är förstås svårt för samhället att hantera förändringen mot ett allt mer digitaliserat samhälle – posten är ett delikat exempel på det.
Till bilden hör att staten plockat ut stora vinster från finländska Posten, upp till 150 miljoner de senaste fyra åren enligt Hbl. Är det verkligen rätt att staten plockar stora vinster ur ett bolag som man vet att har en verksamhet som faktiskt inte är hållbar (i betydelsen har förutsättningar att gå runt) under överskådlig framtid?
En annan frågeställning är hur den nuvarande regeringen, med SDP vid rodret, ska hantera inkomstskillnader av den här typen? Ökade inkomstklyftor är en snabb väg till ökade motsättningar i samhället, som snabbt kan ge negativa följder om ekonomin går ner. Och hur ska man förhålla sig till avtalsshoppingen, att arbetsgivaren får välja kollektivavtal för sin anställda? Det är antagligen många som väntar på att regeringen ska avslöja sina tankar om ägarstyrningen de närmaste fyra åren.
Till sist, höstens avtalsförhandlingar på arbetsmarknaden ansågs bli tuffa redan i våras. Nu har de närmast förvandlats till ett minfält. Inte minst för statsminister Antti Rinne som nödvändigt behöver få upp sysselsättningsgraden för att genomföra sitt regeringsprogram, men inte ska blanda sig i förhandlingarna – men gärna behålla socialdemokraternas position bland folkopinionen.
