Det nya förslaget till självstyrelselag är bra, och tillräckligt för de åländska ambitionerna. Det stora orosmomentet nu är tidsplanen.
Det har gått 15 år sedan arbetet med att revidera självstyrelselagen inleddes. Då var visionerna betydligt mycket större än nu: ett nytt system (inte bara en ny lag) som skulle möjliggöra en offensiv självstyrelsepolitisk utveckling. Men visionen var dåligt förankrad och de mäktiga finländska ministerierna slog bakut.
LÄS OCKSÅ
Ny självstyrelselag efter 15 år ? lantrådet: ”Äntligen! Så här nära har vi aldrig varit förut”
Starkare språkskydd i självstyrelselagen 4.0 ? här är alla förslagUnder resans gång har ambitionsnivån förändrats. Det behöver inte nödvändigtvis vara en dålig sak. För i ärlighetens namn finns i dag inte en levande och stark debatt om morgondagens stora visioner för självstyrelsen. Det syns på flera sätt, men inte minst att den politiska rörelse på Åland som tydligast har valt att profilera sig i självstyrelsefrågor, Ålands framtid, i dag saknar representation i Ålands lagting på grund av för lågt väljarstöd. Klarar vi av, eller vill vi ens ha en självstyrelse som skiljer väsentligt från den vi har i dag? Inte i nuläget, i alla fall.
Lagförslaget som nu går ut på remiss kanske bättre liknas vid en uppdaterad verktygslåda för faktisk självstyrelsepolitik än en vision om de kommande 50 åren. Den klargör otydligheter i den gamla lagen och är dessutom anpassad till dagens verklighet med fler och mer invecklade nivåer av beslutsfattande.
En del problem löser man genom den här lagen, en del inte.
Från åländskt håll beskrivs förslaget som en kompromiss. Konstigt hade det varit annars. Och det finns förstås en rad saker som inte är med i förslaget som man säkerligen hade önskat, till exempel den omtalade EU-parlamentsplatsen.
Det finns bra saker i totalrevisionen, tre sticker ut.
Förhållandet mellan grundlagen och självstyrelselagen blir tydligare, till Ålands fördel vilket begränsar risken för behörighetsläckage. Under presentationen av den nya lagen lyftes de utomstående experterna, den så kallade Bygglingruppen, som en nyckel för att låsa upp just den här delen. Det är bara att lyfta på hatten och tacka för hjälpen, speciellt Emil Waris, Gustav Bygglin och Sten Palmgren lyfts fram som avgörande i den här processen.
En till vinst, som vi redan faktiskt tar lite för given, är det nya ekonomiska systemet som har gett Åland mera i kassan. Den här delen beslutades om redan tidigare, i samband med instiftandet av de finländska välfärdsområdena. Att systemet godkändes tidigare betydde däremot inte att Finansministeriet i riket var förtjusta, utan man ville öppna kapitlet om ekonomin på nytt för att strama åt. Att det inte skedde, tack vare politiskt motstånd, ska räknas som en vinst för Åland. Den tredje vinsten är det uppdaterade skyddet av Ålands svenskspråkighet i Finland.
Men än är processen inte i mål. Nu ska över 100 remissinstanser säga sitt och sedan ska alla de svaren behandlas på oerhört kort tid. Remisstiden går ut i början av augusti och målsättningen är att ha ett klart förslag i september. Det känns orealistiskt snabbt om man inte kallt struntar i vad remissinstanserna kommer med för utlåtanden. Vill man vara lite spydig kan man påstå att det mest ambitiösa i arbetet med självstyrelselagen är tidsramen. Social- och hälsovårdsministeriet har till exempel redan anmält avvikande åsikt. Hur ska regeringen Orpo förhålla sig till om ministerierna fortsätter anmärka på innehållet i förslaget även i remissrundan? Det kan mycket väl avgöra hela frågan. Ju närmare riksdagsvalet vi kommer, desto mer osäkert blir förstås läget.
Självstyrelselagen behöver moderniseras. Därför skulle det vara oerhört välkommet om Finland fick gå i mål med den här processen. En ny lagom ambitiös lag är precis vad vi behöver.
