Ett annorlunda språkexperiment
Tvåspråkigheten i Finland fungerar inte tillräckligt bra på myndighetsnivå.
Kan Åland kan råda bot på de fastländska språkbristerna?
Den svenskspråkiga offentliga servicen i Finland är bristfällig. Det konstaterar landskapsregeringen i en redogörelse till lagtinget. Dataprogram, dataregister och stödinformation finns ofta bara på finska. Även den interna skolningen och daglig kontakt med myndigheter i riket sker oftast endast på finska. Samma gäller för bland andra statens ämbetsverk, gränsbevakningen, tullen, åklagarämbetet, och FPA.
Utvecklingen är oroande. Kan svensktalande på Åland inte ta del av myndighetssystem på svenska kan vi inte använda dem på Åland. Kan inte åländska tjänstemän gå internutbildningar, läsa anvisningar eller sköta korrenspondens på ett språk de behärskar har vi inte lika villkor som i riket.
För att Ålands enspråkiga status ska kunna fortleva måste rikets myndigheter klara av att kommunicera på landets båda officiella språk, både på tjänstemanna- och systemnivå.
Inte heller inom digitaliseringen av tjänster går det smärtfritt. Den digitala tvåspråkigheten kräver att det byggs plattformar som kan anpassas till två språk. Att bygga parallella system för båda språken står inte alltid högst upp på dagordningen vilket gör att även digitala plattformar kan bli mer svårtillgängliga för svenskspråkiga än innan plattformarna infördes.
Ett sätt att råda bot på språkutmaningen skulle vara att flytta all svenskspråkig statlig service från riket till Åland. Idén, som presenteras i regeringens redogörelse till lagtinget, är inte än ett officiellt förslag. Det ska snarare tolkas som en tanke som skrevs in i redogörelsen för inte glömmas bort.
Tanken med ett övertagande är intressant, men den är inte fri från utmaningar.
Ingen har ännu räknat på hur många arbetstillfällen som skulle krävas för att tillhandahålla den svenskspråkiga servicen. Det skulle med stor sannolikhet krävas en rejäl kompetensförstärkning på Åland. Det finns i dag ett underskott på arbetskraft, en så pass omfattande utökning av statsförvaltningen skulle kräva att personer med rätt kunskap är beredda att flytta till Åland. Det finns inte heller några kalkyler på vad det skulle kosta att frikoppla den svenskspråkiga servicen från den finskspråkiga, men förslaget skulle knappast bli kostnadseffektivt för staten som fortsättningsvis skulle stå för kostnaderna.
Men Åland skulle ha en chans att locka till sig inflyttning. Den åländska offentliga förvaltningen är redan i dag omfattande, ett kompetensflöde mellan stat och landskap på svenska skulle sannolikt gynna Åland.
Även riket har mycket att vinna på en bättre fungerande tvåspråkighet. Ett fördjupat samarbete med de skandinaviska länderna utvecklas inom flera områden, att kunna kommunicera på samma språk är då en förutsättning. Det sker en kompetensflykt av svensktalande i Finland till Sverige där möjligheterna att verka på sitt modersmål är betydligt mycket bättre. En del av de som flyttar västerut kunde fångas upp av Åland.
Det är inte troligt att ett övertagande av all svenskspråkig statlig service blir verklighet.
Men för självstyrelsens fortsatta välmående är det bra att utreda på vilket sätt Åland kan bidra till att säkra den svenskspråkiga serviceproduktionen i riket.
