ESC full av politiska ställningstaganden
Eurovisionsschlagerfestivalen kallas en opolitisk musiktävling men den inte lyckas hålla neutralitetslinjen särskilt väl. I år har främst frågan om vilka minoritetsflaggor som ska förbjudas skapat uppståndelse i upptakten av tävlingsveckan.
Årets festival stötte på sitt första flaggrelaterade problem i samband med att den norsk-samiska artisten Agnete inte fick flagga med den samiska flaggan. Festivalens hållning är att ländernas officiella flaggor ska användas, alltså borde hon ha flaggat med den norska flaggan. Beslutet ändrades sedan, Agnete får flagga samiskt.
Den åländska flaggan får användas men rekommenderas inte och den walesiska anses vara för kontroversiell. Prideflaggan får användas men den ska inte användas på ett politiskt sätt, som till exempel under Rysslands bidrag.
I tisdags dök nästa kontroversiella flagga upp i bakgrunden när Armeniens Iveta Mukutjian filmades live i green room. Flaggan är från Nagorno-Karabach, området där Armenien och Azerbajdzjan i snart 30 år har utkämpat en väpnad konflikt som blossade upp igen under våren. Området tillhör officiellt Azerbajdzjan men majoriteten av befolkningen är armenier.
Iveta Mukutjian ville med flaggan sprida ett fredsbudskap från sitt folk men när det var dags för den azeriska artisten Samra att få en fråga under presskonferensen ställde sig en representant för Azerbajdzjans ESC-grupp upp och krävde repressalier för det politiska ställningstagandet.
Nu riskerar båda länderna att få en varning för de politiska aktionerna.
Det är inte bara flaggor som ställer till det för ESC:s neutralitetslinje.
Sedan Rysslands upptrappade inskränkningar av HBTQ-personers rättigheter har ryska artister fått motta ett stort missnöje från publiken, för två år sedan tvingades ESC lägga på förinspelade applåder för att tysta buropen efter Rysslands bidrag, enligt Nya Ålands expert David Lindström.
EBU har även tidigare förbjudit bidrag som anses vara för kontroversiella. 2009 i Moskva förbjöds Georgiens bidrag ” We don’t wanna put in” en ordlek som refererade till president Vladimir Putin.
När Azerbajdzjan, som rankas på 119:e plats av 168 i upplevd korruption på transparency.org vann tävlingen 2011 ryktades det om att de hade köpt röster och därmed vinsten. Ryktena ledde till att öppenheten ökade runt de jurygrupper som består av fem representanter per land och som står för hälften av landets röster (den andra hälften är från telefonröster från publiken).
Den europeiska sångtävlingen inkluderar även Australien och Israel som inte är europeiska länder men de är med i European Broadcast Union, EBU som arrangerar tävlingen. Rumänien får däremot inte vara med i år. Landet har inte betalat avgiften på åtta år och är skyldigt sammanlagt 12 miljoner euro.
Det blir problematiskt att hålla en neutralitetslinje i ett evenemang som så uppenbart kokar av politik, speciellt i ett allt mer polariserat Europa. Korruptionsmisstankarna är inte heller bra för tävlingens trovärdighet.
Eurovision Song Contest ordnas av ECB, European Broadcast Union, en sammanflätning av europeiska Public servicebolag där även SVT och Yle ingår.
Eurovision engagerar miljontals människor och bekostas, i alla fall i Norden, av folket. Public service borde ställa högre krav på hur organisationen motverkar korruption och fusk, inte bara betala anmälningsavgiften och hoppas att landets artist inte hamnar i politiska kontroverser.
Kanske de politiska utspelen inte är så problematiska för tävlingen men godtyckligheten i bedömningen vad som är tillåtet och inte tillåtet gör att trovärdigheten försämras.
