DELA
Foto: Stefan Öhberg

Enslighetens komfortzon

När är det påkallat att använda ansiktsmask? Frågan är förvånansvärt komplex och behöver just nu diskuteras på Åland.

När rekommendationen kom kändes det först nästan som en omöjlighet. Ett skydd av textil över större delen av ansiktet? Verkligheten blev till en undergångspräglad science fictionfilm, en dystopi om en mänsklighet på fallrepet. Alla blev främlingar för varandra: Man kunde inte längre se sina medmänniskors ansikten.

Log han där vänligt, eller hånflinade han? Var hon glad eller ledsen? Vem var det som hälsade i matbutiken? Vår gemensamma verklighet fragmenterades, vi isolerades mitt i det offentliga rummet. Vi blev i ett slag alla ensamma bakom våra masker.

Ändå, sas det, var det nödvändigt. Anledningarna härtill var och är komplexare än vad de flesta förstår – en felanvänd mask kan stjälpa snarare än hjälpa. Men det gjorde ingenting, för rekommendationen fanns och var tydlig: bär mask, medborgare.

Så vi bar mask.

Något hände sedan med oss, verkar det som. För nu är rekommendationen borta. Det anses inte längre nödvändigt att ha ansiktsmask i offentliga utrymmen. Men nu är det många som inte vill ta dem av sig. Folk börjar reta upp sig på varandra över skillnaden i bruk.

Det är därför angeläget att problematisera användandet av ansiktsmasker.

Det sägs oftare och oftare att det är bra att ”vara lite extra försiktig”.

Men är det verkligen helt invändningsfritt?

Viktigt men bortglömt är att masker inte primärt skyddar dig mot andra. De skyddar andra mot dig. I en situation med samhällssmitta bidrar de till att dämpa vidare spridning, men på individnivå kan de, om de felanvänds, blir virusreservoarer som tvärtom underlättar att man smittar sina medmänniskor.

Alla vet inte detta. Fler och fler verkar använda sina masker som en barriär mot omvärlden.

De sociala medierna har visat farorna med att låta envar vara sin egen epidemiolog. Befängda påstående av alla de slag har frodats i en allmän yra av kvacksalveri. Det enkla motmedlet har alltid varit: följ rekommendationerna och tänk för en gångs skull inte för mycket själv. Nej herr Trump, drick inte klor.

Att nu använda ansiktsmask trots att rekommendationerna inte längre påbjuder det, är noga besett att ge efter för irrationalitet. Det är magiskt tänkande förklätt till sunt förnuft.

För användandet har en katastrofal social kostnad. Våra världar krymper när vi slutar visa varandra ansiktena. Mänsklig kommunikation sker i en förunderlig, subtil process av efterapning och visuell empati. Våra minspel säger tio gånger så mycket som orden vi yttrar.

Med maskerna på kan vi inte längre le, visa ordlöst medlidande eller vara ironiska. Vi blir till varandras hotfulla främlingar.

I en del samhällen har maskanvändning länge varit kutym. Det vanliga sättet att förklara den japanska seden att bära mask i det offentliga rummet har varit att man visar varandra hänsyn genom att kollektivt minimera risken för smittspridning.

Sociologisk forskning har dock visat på andra komponenter. Många japaner bär mask i tunnelbanan för att få ett skydd från andras blickar. Inte sällan kombinerar man maskerna med solglasögon. Det är en reträtt in i en enslighetens komfortzon som förskräcker.

Just nu besöks Åland av finska turister, som antagligen bär mask därför att de är osäkra på de lokala reglerna. Det är en sak. Med oss ålänningar är det däremot annorlunda.

Låt oss inte ge efter för rädslan, låt oss inte falla för lockelsen att stänga andra ute därför att vi själva känner oss otrygga. Låt oss i stället lita på varandra, se och bli sedda av varandra – och fortsätta att följa rekommendationerna.

 

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp