Enhetslöner och bolagisering lösning för skärgårdtrafiken
När nu trafikminister Veronica Thörnroos (C) och rederichef Kaj Jansson tar tag i övertiderna bemanning på skärgårdsfärjorna, är det som att sticka hål på en mycket öm böld.
Ingen, ingen som inte är insatt i alla de finstilta paragraferna i sjöavtal, bemanningsavtal, dispenser, undantag och lagstiftning och fan och hans mormor kan med säkerhet säga vad som kan och inte kan göras.
Det finns inte ens en absolut sanning, eftersom det handlar dels om tolkningar, dels om förhandlingsresultat.
Det vi vet är att skärgårdsfärjorna i dag bemannas och körs enligt ett system som av många upplevs som orimligt och dyrt och som bygger på skyhöga övertider.
Att något måste göras åt detta är klart, och det har det varit i många år. Det största problemet är kanske faktiskt att man inte gjort något åt saken tidigare, utan bara låtit ett sakernas tillstånd fortgå som alla känt ett gnagande obehag av, som har byggt på undantag och dispenser och som byggt upp sjöbefälens löner på ett sätt varken de själva eller trafikavdelningen riktigt kunnat motivera eller förklara.
Att trafikminister Thörnroos nu tar tag i saken är både klokt och modigt. Att hon dessutom anlitat Kaj Jansson, först som konsult, sedan som rederichef stärker ytterligare bilden av att det faktiskt kan komma en lösning ur det hela. Han har både erfarenhet och den erfoderliga besinningen för att klara jobbet.
Det måste till, inte bara för att landskapet vill spara pengar, utan för att den nuvarande situationen är destruktiv och ångar dåligt ledarskap för skattebetalarnas pengar.
När Kaj Jansson som rederichef nu begär in en arbetstidsplanering för befälen där man strävar till att få ner övertiden på vissa av fartygen (inte alls alla har det problemet) är det bara ett första steg. Så småningom bör man se över arbetstider och ersättningar för övrig personal.
Idealet vore, som det oftast är, en tillräckligt hög enhetslön där alla tillägg och ersättningar bakats ihop till en rimlig och accepterad lön för ett överenskommet arbete. Det är självklart att en maskinchef eller befälhavare på en färja ska ha en ordentlig ersättning för ansvar och kunskap, men den som betalar (skattebetalaren) måste kunna se rimligheten i systemet.
Steg två är att skärgårdstrafiken bolagiseras. Att privatisera den har visat sig både svårt och (enligt erfarenhet) föga ekonomiskt. En bolagisering skulle ge en tydligare ansvarsfördelning där det inte är tjänstemän på trafikavdelningen som ska agera redare samtidigt som de sitter i famnen på de politiska majoriteter som kommer och går i landskapet.
Tidigare bolagiseringar av offentlig verksamhet, till exempel Posten, har visat sig vara ett bra sätt att dels få in ett tydligt och affärsmässigt ledarskap i organisationen, dels att behålla ansvaret för viktiga verksamheter inom det offentliga.
Skärgårdstrafiken finns ju till syvende och sist till för att det är en livsviktig infrastruktur för skärgården, inte för att hålla en viss grupp anställda med särskilda och svårbegripliga privilegier.
