DELA
Foto: Skärmdump/NRK

En våldsspiral som kan brytas

Sällan har två vinnare förtjänat Nobels fredspris mer.
Nadia Murad och Denis Mukwege prisades igår för kampen mot sexualiserat våld som ett vapen i krig.

I mer än två decennier har en av årets fredspristagare arbetat med att mildra konsekvenserna av sexualiserat våld i den nordöstra delen av Demokratiska Republiken Kongo. Tiotusentals kvinnor har fått hjälp på operationsbordet på Panzisjukhuset som den kongolesiska gynekologen Denis Mukwege grundade för 20 år sedan. Operationer de har behövt på grund av sexualiserat våld.

Även årets andra fredspristagare Nadia Murad prisas för sin kamp mot sexuellt våld i väpnade konflikter. Murad tillhör minoritetsgruppen yazidier i Irak och togs till fånga av terrorgruppen IS. Hon tvingades in i slaveri där sexuella övergrepp och tortyr var återkommande inslag.

Sedan hon lyckades göra sig fri från terrorgruppen har hon varit en drivande kraft i att lyfta frågan på agendan runt om i världen. Hon har också varit en stark röst för att personer som begår dessa brott inte ska komma undan rättvisan.

– Trots att världssamfundet såg på, så pågick ett folkmord i fyra år, sade Murad under prisutdelningen i Oslo i går.

Både Murad och Mukwege är värdiga vinnnare av priset, kanske mer än på länge. De har båda arbetat för att bryta den tystnadskultur som råder bland offren för sexualiserat våld, de har utmanat det stigma som drabbar offren och de arbetar målmedvetet för att rikta världens blickar mot dessa vidriga brott.

I sitt tal vid prisutdelningen sade Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen att sexualiserat våld i samband med konflikter har varit ett tyst krig mot kvinnor. Ett tyst krig som när fredsförhandlingarna tar vid ofta har behandlats som en biprodukt av krig, inte som ett krigsbrott i sig.

I Demokratiska Republiken Kongo, där Mukwege är aktiv, river det sexualiserade våldet djupa sår i hela landet. Våldet kopplas samman med de väpnade konflikterna som har präglat delar av landet under en lång tid.

Konflikter som delvis orsakas av landets rika mineralfyndigheter som behövs i våra elbilar, smycken och vår elektronik. Konflikterna bidrar till att skapa samhällen där våld inte möts av rättvisa.

– Det är en våldsspiral som enbart straffrihet kan orsaka, sade Denis Mukwege i sitt tal.

De som har träffat Mukwege menar att det inte bara är den fysiska vården som karaktäriserar behandlingen på Panzisjukhuset som så många offer för sexuellt våld har fått. På sjukhuset finns rehabiliteringsprogram för att ge de drabbade kvinnorna en chans att återgå till samhället. De psykiska såren som i många fall är betydligt djupare och svårare att läka än de fysiska får också behandling på Panzi.

I fallen Irak och Kongo ligger väpnade konflikter till grund för det utbredda sexualiserade våldet. Men enligt Amnesty International har läget för kvinnors rättigheter i många delar av världen försämrats bara under det senaste året, inte bara i konfliktdrabbade områden.

Flera länders ledare runt om i världen har byggt sitt politiska kapital på en allt hårdare attityd och samtidigt förvärrat situationen för kvinnor, enligt organisationens generalsekreterare Kumi Naidoo. Det har bland annat skett genom att minska finansiering till kvinnokliniker, att inskränka i aborträtten eller bedriva kvinnofientlig retorik som ytterligare legitimerar övergrepp. Därför har Amnesty också valt att lyfta just kvinnors utsatthet i sin årliga sammanställning.

Samtidigt har det här året också visat att ingen plats i världen är förskonad när det gäller övergrepp mot kvinnor. #metoo har visat att våld mot kvinnor är ett problem som genomsyrar alla samhällen.

Det behöver ske en radikal förändring, för det behövs människor som Murad och Mukwege. Det behövs människor som står upp för alla människors rätt att leva fria i trygghet och som inte ryggar trots hot och våld. Det behövs människor som gör sitt bästa för att samla ihop spillrorna av trasiga samhällen och tålmodigt börjar bygga upp dem igen, bit för bit.

För den våldsspiral som pristagarna beskriver, och det stigma som vi vet att finns måste bort. Oavsett om det gäller sexualiserat våld i väpnade konflikter eller på småstadens trygga gator så är grunden är den samma, även om uttryckssätten är radikalt olika.