DELA
Foto: Laura Kotila - Statsrådets kansli
Statsminister Sanna Marin (SDP) fick i veckan internationell uppmärksamhet för ett förslag som inte finns, nämligen att korta finländarnas arbetsveckor med 20 procent. Något sådant förslag kommer regeringen inte att föra fram. Men borde den?

En tidningsanka som kan bli en svan

Finlands statsminister Sanna Marin (SDP) har återigen hamnat i det internationella blickfånget. Denna gång för något som inte ens har hänt.
Men det finns ändå en poäng i att syna hennes tankar om kortare arbetstid men bibehållen lön.

För några dagar sedan kablade internationella nyhetsförmedlare ut att Finlands regering vill föra fram ett förslag om kortare arbetsdagar, utan att sänka lönen för arbetstagare. Det gick att läsa i internationella medier som till exempel The Guardian och The Independent i Storbritannien att finländarna enbart skulle behöva jobba antingen 24 eller 30 timmar i veckan, beroende på vilken tidning man läste.

Det var dock inte tal om någon förkortning i arbetstiden, inte alls faktiskt. Sanna Marin hade under sensommaren (alltså före hon blev statsminister) i samband med ett panelsamtal nämnt tanken om en kortare arbetsvecka, antingen en fyradagarsvecka eller sextimmarsdagar som någonting att fundera på för partiet i framtiden. Hon hade också dryftat tankarna på Twitter med en tydlig betoning på framtiden. Uppgifterna skrevs sedan om av mindre tidningar och nådde till slut de stora internationella jättarna, då med ett förvanskat budskap. En så kallad tidningsanka.

Just förkortande av arbetstid tycks vara ett förslag som får internationellt genomslag när det förs på tal, oavsett om det sker i länder som annars befinner sig i medieskugga. Det hör nämligen inte till vanligheterna att förslag som rör den finländska arbetsmarknaden når över den internationella nyhetströskeln, även om förslaget i det här fallet de facto inte fanns.

Det är förstås kontroversiellt, att förkorta arbetstiden utan att minska lönen. Och det är verkligen inte säkert vilken utgången skulle bli. Den demografiska utvecklingen i vår del av världen talar sitt tydliga språk, allt färre kommer att behöva försörja allt fler. Samtidigt arbetar vi i en miljö där vi måste få mera gjort på mindre tid, i alla fall många av oss. Med andra ord är det inte bara antalet timmar vi tillbringar på jobbet, utan också själva arbetstakten som spelar roll för vårt mående och i förlängningen vår förmåga att fortsätta jobba.

Normer vad gäller arbetstider är ingenting statiskt. I Sverige inleddes försök med 48 timmars arbetsveckor för hundra år sedan (måndag till lördag vilket i praktiken innebar åtta timmars arbetsdag) för att sedan minskas till 45 timmar 1960 och 42,5 timmar 1969. Sedan 1973 har den svenska normen varit 40 timmar. Att därför ytterligare reducera antalet arbetstimmar, speciellt med alla tillgängliga teknologiska framsteg vi har gjort sedan 70-talet, borde inte behöva vara enbart en utopisk tanke.

Nyttan varierar förstås, beroende på bransch. Men flera försök tycks visa att färre timmar på jobbet leder till ett ökat välmående samtidigt som produktiviteten inte behöver minska i särskilt stor utsträckning. Enligt The Guardian ökade till och med Microsoft Japans produktivitet med smått makalösa 40 procent i somras när de övergick till fyradagarsveckor utan att sänka lönerna, de anställda blev dessutom gladare.

– Förutom den ökade produktiviteten tog de anställda 25 procent mindre ledigt under testperioden, elanvändningen gick ner med 23 procent och pappersutskrifterna minskade med 59 procent, går det att läsa i The Guardian om försöket.

Också i Sverige har liknande försök gett goda resultat för arbetstagarna. Enligt Svenska Yles Ingemo Lindroos genomfördes försök med arbetstidsförkortning på sjukhus och äldreboenden i Sverige för några år sedan. Det resulterade i bättre mående och mindre stress för de anställda vilket i sin tur resulterade i färre sjukskrivningar och ett bättre arbetsklimat. För kommunen blev det däremot en dyr affär eftersom det behövde anställas flera personer, vilket gjorde att försöken inte fick någon fortsättning.

Enligt experter som Ingemo Lindroos har talat med ger en förkortad arbetstid med bibehållen lön samhälleliga nyttoeffekter vad gäller till exempel minskade sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Men det tar många år innan man kan räkna hem den faktiska nyttan. Det har med andra ord potential på lång sikt men kan vara förknippade med kostnader på kort sikt. Det är en riskfylld ekvation, speciellt i ett samhälle där kvartals- och årsresultat står i fokus.

Statsminister Marins funderingar lär bli kvar på tankestadiet, så har i alla fall regeringen uttryckt det. Men det skulle vara intressant att se vad ett långsiktigt projekt med en förkortad arbetstid utan sänkt inkomst skulle kunna ge för samhällseffekter.

Kanske är detta en tidningsanka som blir en praktfull svan?