En stor börda faller på kommunpolitikerna
I går skickade landskapsregeringen ”den nya kommunstrukturlagen” till lagtinget.
Förslaget som bygger på frivillighet lägger ett stort ansvar på kommunens egna politiker.
Låt oss titta på exemplet Lemland och Lumparland.
I torsdagens Nya Åland gick att läsa om planerna på att begära en utredning av samgående mellan Lemland och Lumparland. Det får inte bli en ekonomisk nackdel för något sådant utrymme finns inte, är Lemlands kommundirektör Julia Lindfors besked.
Tony Asumaa (Lib), nuvarande kommunfullmäktigeledamot i Lemland och minister i den landskapsregering som drev kommunreformen, redogör för sin syn på sammanslagningen på sin blogg. Det samgångsstöd som landskapet erbjuder är förstås plåster på såren de första fem åren. Men efter det måste kommunerna ha kommit underfund med hur pengarna ska räcka till allt.
Asumaa räknar på de båda kommunernas sammanlagda underskott för 2021: 1,8 miljoner euro. Kommunalskattenivåerna behöver harmoniseras, vilket enligt Asumaa med stor sannolikhet skulle betyda att Lemland behöver ta Lumparlands skattenivå – en höjning för lemlänningarna med två och en halv procentenhet.
Asumaa spekulerar i att en sammanslagning för Lumparlands del skulle innebära att stänga ner verksamheterna som inte redan i dag omfattas av samarbete för att få bukt med ekonomin. Han ställer upp följande scenario: Lumparland behöver stänga skolan och flytta eleverna till Lemland. Kommungården och Lumparlands centralförvaltning, menar Asumaa, ligger också i vågskålen för att närma sig en budget i balans. Något man ändå inte uppnår, enligt hans uträkningar.
Ovanstående är förstås en ledamots spekulationer, ingenting är skrivet i sten. Men frågorna som Asumaa ställer träffar kärnan i den problematik som frivilliga samgångar skapar.
– Vill politikerna i Lumparland verkligen fatta beslut om att stänga skolan för att kunna bilda en ny kommun med Lemland?
– Är Lemlands politiker beredda att höja skatten med 2,5 procentenheter för att rädda Lumparland?
Många är överens om att större kommunala enheter leder till bättre service för medborgarna och en minskad osäkerhet i budgeteringen på längre sikt. Men när sammanslagningarna ska ske på kommunernas initiativ så kommer ingen att välja den väg Asumaa redogör för. Om man inte måste.
Den förra kommunreformen rasade samman på grund av otydlig lagstiftning, men också på grund av ett stort motstånd från kommunfältet. Att frivillighet öppnar för samgåenden är en vacker tanke, men när det är helt och hållet upp till kommunens egna politiker att bestämma om en sammanslagning ska bli av eller inte så faller en enorm börda på deras axlar.
Och så länge landskapsregeringen säger att kommunerna inte ska gå i konkurs blir det svårt att genomföra samgångar enbart på kommunernas eget initiativ.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
