En riktig rävsax
Relationen Finland–Åland har sällan varit så här infekterad. Trots att Ålands politiska ledning gjort allt man kan, finns det ändå risk för att Åland får bära hundhuvudet.
Hoppet står till att landskaps- och vårdreformen faller.
Finlands landskaps- och vårdreform ställer till det för Ålands ekonomiska system. Den överenskommelse Åland gjorde med regeringen i höstas duger inte för Finansministeriets tjänstemän, vilket gjort att de Blå och Samlingspartiet tagit sin hand från den.
Tjänstemännen är orubbliga i sin ståndpunkt att Åland inte ska ha mer pengar. För regeringspolitikerna finns inget att vinna på att stångas med ministeriet för lilla Ålands del.
Ett annat problem är att det politiska läget i Finland, med val i april, gör att inget av regeringspartierna vinner på att ge Åland minsta lilla – oberoende hur legitimt det är ur åländsk synvinkel – eftersom det bland deras väljare verkar som en för välvillig inställning mot ”de välmående ålänningarna”.
Bara det gör ju situationen för Åland knepig, men det är också ytterst tveksamt om landskaps- och vårdreformen blir verklighet.
Snart kommer grundlagsutskottet ta ställning till bristen på utlovad proposition från regeringen, som skulle lösa de problem som reformen skapar för Ålands del. Redan tidigare har grundlagsutskottet konstaterat att man under en ”kort tid” kan tänka sig en temporär lösning. Snart måste utskottet slå fast vad det uttrycket betyder i praktiken.
Beroende av vad svaret är, kan det leda till att det blir omöjligt för grundlagsutskottet att godkänna landskaps- och vårdreformen, regeringens prestigeprojekt nummer ett. Det beslutet är förstås grundlagsutskottets opolitiska tolkning av juridiken, men det är inte speciellt långsökt att tro att det i vissa politiska kretsar kommer att vändas till att ”Åland stoppade landskaps- och vårdreformen”.
Det är illa för bilden av Åland. Speciellt med tanke på att Åland gjort allt man kan för att hitta en lösning.
Med tanke på vad Finlands regering hittills genomlidit för att få reformen där den är i dag kommer inte trion Sipilä, Orpo och Terho ge sig så lätt. Det kan tala för att Sipilä tar en strid för Åland mot Finansministeriets tjänstemän. Det som talar emot är att han i så fall borde ha gjort det redan.
Det är ju inte så att han inte har andra utmaningar på bordet. Eller så har han hittills bara testat Ålands ståndaktighet.
Ett annat alternativt är att regeringen plockar fram någon ny typ av ”tillfällig lösning” i sista stund som kan lösa problemet – och som grundlagsutskottet kan köpa. Lösningen läggs fram i sista minuten och förväntas godtas av Åland, mer eller mindre på stående fot. En ful behandling av Åland, men med tanke på den rad av brutna löften som redan finns förvånar det knappast.
Lösningen kommer inte innebära att Åland får mer pengar – det är det knappast läge för – men problemen som reformen orsakar på Åland löses. Frågan om att avräkningsgrunden är för låg i jämförelse med Ålands befolkningsmängd skjuts fram. Det behöver, i dagens läge, inte vara en dålig lösning i det långa loppet.
Jonas Bladh lyfter fram ett annat scenario i tidningen Ålands ledare den 14 januari. Det är att ingenting görs, landskaps- och vårdreformen förverkligas, där skatteväxlingen ingår, med följden att klumpsumman till Åland ökar med 60 miljoner per år. Åland behåller 15 miljoner (som man anser sig ha rätt till) och skickar tillbaka 45 miljoner.
Jonas Bladh har alldeles rätt i att Finlands regering knappast kommer finna sig i det. Vad motreaktionen blir är svårt att sia om. En tvist där Åland får/behåller/tar mer pengar än Finland vill kommer att i många kretsar uppfattas som att Åland är tjuvaktigt. Det skulle vara mycket illa för bilden av Åland och en stämpel som blir dyr och svår att tvätta bort.
Att det nu under en tid varit tyst kanske är ett tecken på att regeringen jobbar på en ”tillfällig lösning” och inväntar tidpunkten för att leverera den. Den måste komma tillräckligt sent för att skapa den effekt dramaturgen Sipilä vill ha (han har ju övat en del tidigare) och för att pressen på att Åland ska godta den blir tillräckligt stor.
Det kan också vara ett tecken på att landskaps- och vårdreformen har så stora problem på andra områden att Ålandsfrågan inte får uppmärksamhet. Andra bränder måste helt enkelt släckas först.
Vad ska då landskapsregeringen göra? Googla ”hur ta sig ur en rävsax?”. Sitta stilla i båten och hoppas att landskaps- och vårdreformen faller – men helst inte för att regeringen inte löst problemen med Ålands finansiering. Det är en svår och orättvis sits för Ålands del.
En sak är säker. Det kommer en ny regering. Förhoppningsvis är den Ålandsvänligare. Förhoppningsvis sitter där politiker som vill/vågar/kan stångas med Finansministeriets tjänstemän.