DELA

En reformbudget med höga ambitioner och spelberoende

Det som är rätt med årets budget är riktigt bra, men det är rätt så osexigt och svårsålt, för att de processer som drivs framåt är både hoptråcklade och långsiktiga.
Det som är problemet, det som man måste lyfta upp på bordet varje gång det sker och stirra i vitögat, är att all utvecklingen sker med penningautomatmedel, som i sin tur kommer från spel och därmed delvis spelmissbruk.

I och med denna budget tar samhällsstrukturreformen fart på allvar. Nu ska förändringar verkställas som i den bästa av världar borde ha kommit igång för tio år sedan. Landskapsregeringen tar ett ambitiöst grepp, och man gör det på flera sammankopplade plan. Det är bra.

Det blir pengar till den digitala agendan, som konkret handlar om att modernisera och bygga upp och samordna landskapets, ÅHS och så småningom kommunernas datasystem. Det blir pengar för ett fastighetsverk, för samhällsplanering (äntligen!), för bättre underlag för beslut (ÅSUB), för kortruttsarbete. Kort sagt, det som behöver göras för att reformera landskapets strukturer och förvaltning så att man på allvar är redo att möta framtiden.

Paf-medel används också för integration, för sysselsättning, för att utveckla skogsbruk, hälso- och sjukvård, nätpedagogik, för nytt statistik och biljettsystem för skärgårdstrafiken, för forskning – kort sagt för bra och framåtsyftande saker som, ärligen, landskapet inte skulle ha råd med om inte guldkalven Ålands penningautomatförening fanns att ösa ur.

Dessutom fonderas 10 miljoner av Paf-pengarna för framtida bruk, och det utan att förenings- och organisationslivet blir lidande, och utan att vi ens ser botten i Pafs kassakista.
Svårt är det alltså att kritisera landskapsregeringen för att man tar av sitt överflöd för att möta utmaningar och göra sig redo för framtiden.
Förklaringen uttrycks kanske bäst i budgetens allmänna motiveringar:
Att den svaga tillväxten i näringslivet sammanfaller med en allt mer akut offentlig kostnadskris skärper det ekonomiska läget i landskapet. Fortsatt svag lönsamhet hos dominerande företag kan innebära en risk för att vi får ett totalt efterfrågebortfall som förvärrar krisen. I ett sådant läge måste minskningen av den offentliga konsumtionen avvägas så att den åländska ekonomin inte tappar sin styrfart.

Skulle man göra stora inbesparingar nu, skulle risken vara överhängande att Åland helt skulle köra fast i ett lerigt hjulspår som man sedan aldrig kommer ur. I stället väljer man att satsa framåt, men med pengar man inte på något sätt alltid kan räkna med, och vars användning åtminstone måste diskuteras. Till nästa år måste det finnas ny lagstiftning på plats som reglerar hur Paf-medel kan användas, och som motvikt den nya tillsynsmyndighet för spelbolaget som också aviseras i budgeten.

Även om budgeten alltså inte innehåller några stora inbesparingar är den mycket återhållsam med allt utom de framtidsprojekt man valt att satsa på. De flesta anslagen innehåller måttliga ökningar eller små nedskärningar. Man kan inte säga att den innehåller några guldkanter, men det finns glädjande mycket som syftar framåt, inte minst en rejäl satsning på integration, språk och sysselsättningsfrämjande åtgärder.
En reformbudget, absolut. En som behöver lyckas för att landskapet inte ska hamna i ett permanent spelberoende.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax