DELA

En rak hyllning till betydande eldsjälar

Två konstnärliga och kulturella projekt med förankring på Åland belönades med kulturpris och stipendium i Svenska kulturfondens årliga utdelning.
Regissören Ulrika Bengts, som spelat in sina bägge långfilmer på Åland, och kulturföreningen Katrinas satsning på queer-operan Magnus-Maria.
Det betyder 20 000 euro till Ulrika Bengts, och 70 000 euro till Magnus-Maria. Pengar som ingen hade sett röken av om det inte vore för galna drömmar om knäppa saker.

Ulrika Bengts är regissören som gjort det som andra bara snackar om, använt Åland som inspelningsplats för film, på riktigt. Det stöd hon fått från landskapet är i sammanhanget mycket ringa, och det var ju dumsnålt.
Kanske nästa gång, om det blir någon, att man kan förstå att investering i kultur är nästan det smartaste man kan göra, särskilt om det är en konstnär med integritet och verkshöjd man väljer att stödja.

Magnus-Maria är inte första gången kulturföreningen Katrina höjer ribban rejält för sig själv. Här har vi en förening som i sin nära nog besatthet av musikformer som inte är breda och folkliga byggt upp en skara följare som bara växer.
Kulturföreningen Katrina har byggt upp Katrina kammarmusikfestival från grunden. Man har regelbundna återutsändningar från Metropolitan i New York, och så ger man sig nu på nyskriven, nykomponerad opera, med professionella sångare och Susanne Osten som regissör.
Vore man inte redan imponerad skulle man bli det om igen.

Under Östersjöfondens prisutdelning i helgen upptogs Gunnar Jansson som fondens hedersmedlem, och i de ömsesidiga hyllningar som fondens grundande medlemmar ägnade varann pratade Jansson om den ”viljans kraft” som gjort Östersjöfonden till verklighet.
Väl bekomme. Det var ett gott arbete.

Något annat än ”viljans kraft” kan man nog inte prata om med kulturföreningen Katrina heller, som under alla år burits framåt och vidare av ideella krafter, professionella konstnärer och framför allt ordföranden och eldsjälen Barbro Sundback, som nog hade fått alla världens kulturpriser redan, om hon inte dessutom varit en besvärlig sosse-politiker.

Det tycks så mycket svårare att hylla kvinnor som förtjänar det för sina betydande insatser, så vi tar i från fötterna nu:
Ulrika Bengts; du borde ha fått pris för länge sedan, och om inte en Oscars-nominering och ett fint pris räcker för att få fram budskapet så utropar vid det igen. Du är så bra! Hoppas du gör fler filmer där Åland spelar en roll, och hoppas att alla champagne-pengarna då rinner din väg i stället.

Barbro Sundback; det är bra att du är så envis och bändig. Kulturföreningen Katrina skulle aldrig ha sträckt sig så högt och så motvalls utan dig, och då skulle kulturlivet på Åland ha varit så mycket plattare.

Det har länge varit en marknadsliberal ursäkt för bidrag till kultur att det lönar sig, i besöksnätter och middagar och resor och vad det nu kan vara. Det är dags att ta ner den flaggan, den var ändå alltid lite halvhjärtad.
Se er omkring, människor. Vad vore vi utan vår strävan efter skönhet och mening, utan naturen och kulturen. Allt annat är faktiskt sekundärt.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax