En president som hånar är rädd att mista sin makt
Att hävda domaren Kavanughs oskuld genom att håna den kvinna som trätt fram med sin historia är ett nytt lågvattenmärke för USA:s president Donald Trump.
Ford vs. Kavanaugh historien spränger locket av den giftiga maskuliniteten som länge bubblat i den amerikanska politiken.
Onsdag morgon. Dagens uppseendeväckande rubrik: Trumps attack mot vittnet Christine Blasey Ford. Under ett valmöte i Mississipi trappade Donald Trump upp sitt #Metoo-förakt och hånade Fords vittnesmål om de sexuella trakasserier hon beskyller domarkandidaten Brett Kavanaugh för.
”Hur kom du hem? Jag vet inte. Hur kom du dit? Jag kommer inte ihåg”, sade Trump i en löjeväckande beskrivning av Fords uttalanden under hörandet som fick mycket uppmärksamhet förra veckan.
Presidenten drog ner skratt och applåder, och detta inte ens en vecka after att Christine Blasey Ford inför det amerikanska folket uttalat sig om det starkaste minnet från attacken: att de två killarna hade haft roligt och skrattat på hennes bekostnad.
Dr Blasey Ford har med sitt vittnesmål blivit en gestaltfigur för #Metoo-revolutionen och hon har även triggat en ny hashtag #whyIdidntreport, vilket kan översättas till ”varför jag inte anmälde”. Hashtaggen används som svar till alla de som kritiserat Ford för att inte ha trätt fram tidigare.
Torsdagens senatsutfrågning följdes av människor över hela världen och delade en redan väldigt splittrad nation. Team Kavanaugh och team Blasey Ford. Och det är inte svårt att veta vilken sida president Trump, som föreslagit Kavanugh, står på.
Efter att ha hållit en förvånansvärt låg profil i frågan, där Trump tidigare kallat Blasey Ford för ”ett bra vittne” och sagt att han respekterar hennes position, tar han alltså nu av sig masken och skräder inte orden när han går till försvar av Kavanaugh. ”En mans liv är i trasor”, konstaterar han och uppmanar publiken att tänka på sina män och på sina söner.
Själv har han i bagaget ett stort antal beskyllningar för sexuella trakasserier. Ingen kan väl glömma hans kommentar om att man som kändis kan göra vad som helst med en kvinna, till och med ta tag i deras underliv.
I sitt Mississipi-tal fick han sig själv att framstå som ett offer för ogrundade personattacker och missvisande anklagelser. ”För mig är det som en del av arbetsbeskrivningen. Låt det hända mig, men låt det inte hända honom”, konstaterar Trump och tillägger att det är en orolig tid för unga män i Amerika: ”skyldig tills bevisad oskyldig är väldigt farligt för vårt land”.
I sak har han rätt. Grundsynen bör vara att man är oskyldig tills man bevisats skyldig. Men som vanligt med Trumps uttalanden, så är det svårt att ta till sig det han säger då man påverkas av den hånfulla retoriken, de osmakliga uttalandena och vederbörandes tvivelaktiga historia.
Ingen vet vad som hände den där festkvällen, förutom Dr Ford och Kavanaugh. Det är upp till polisen och rättssystemet att reda ut. Det vi har att gå på är trovärdigheten av vittnesmålen från senatshörandet. Och den talar till den mycket sansade Dr Fords fördel.
Kavanughs uttalande har konstaterats innehålla både lögner och undflyende svar samt personliga påhopp på senatsmedlemmar som ställde frågorna. Han betedde sig inte som en partipolitiskt obunden framtida domare, utan mer som en ursinnig, känslostyrd politiker. ”Domare Kavanaugh visade Amerika exakt varför jag nominerade honom”, twittrade Trump.
Sorgligt, men sant.
”De här händelserna illustrerar något större. För vad världen ser är en giftig maskulinitet som har blivit en kraft att räkna med i den amerikanska politiken”, skriver kolumnisten Jonathan Freedland i The Guardian.
I det ljuset är Trumps påhopp på Dr Ford inte bara ett osmakligt utspel från en president, utan också från en kränkt man som ser grundvalarna till det system som satt honom på makten krackelera. Då blir uttalanden som det i Mississipi bara bränsle på elden.
