Den oundvikliga framtiden för IFK Mariehamn blev till slut verklighet. För första gången på 22 år spelar IFK inte ligafotboll 2027. Vad det innebär för klubben och det åländska fotbollssamhället i stort är ännu oklart, men en sak är säker: konsekvenserna sträcker sig långt utanför herrlagets omklädningsrum.
Björneborg 16 oktober 2004. Det var där och då det omöjliga blev möjligt och IFK Mariehamn tog steget upp till den finländska fotbollens högsta serie. Då var det få som trodde att Åland kunde få en egen ligaklubb. Ännu färre kunde ana att en ny generation ålänningar skulle växa upp och betrakta ligafotbollen som något självklart.
Mariehamn 23 oktober 2016. IFK gjorde ännu en gång det omöjliga och vann hela Tipsligan. Den lilla åländska klubben hade inte bara etablerat sig i högsta serien, utan också lyckats med det som betydligt större klubbar bara kunde drömma om. Ett finländskt mästerskap var säkrat och IFK hade skrivit in sig i fotbollshistorien.
Jakobstad 17 oktober 2026. Verkligheten kom ikapp. Den 22 år långa ligasejouren tog slut när IFK förlorade kampen om fortsatt spel i högsta serien. 2027 väntar en tillvaro utanför ligafotbollen.
Tre datum som tillsammans berättar en osannolik historia. Från uppflyttning, via ett historiskt guld, till nedflyttning. IFK:s 22 år i högsta serien är en anmärkningsvärd prestation och värd all respekt. Men historien får inte överskugga det faktum att klubben också misslyckats med att ta nästa steg. Möjligheten att växla upp har funnits vid flera tillfällen, men försiktigheten har vägt tyngre än ambitionerna. Säsongen 2016 stod stjärnorna rätt och IFK hade chansen att ta nästa steg och husera i övre halvan av tabellen. Men man misslyckades och den relativt långa, och för många plågsamma, resan från ett stabilt ligalag till spel i ligaettan startade.
Nu har det gått ungefär två veckor sedan matchen mot Jaro där nedflyttningen blev ett faktum. Många ”militärgröna” hjärtan såg nog vartåt det barkade redan i somras, om inte för flera säsonger sedan. Problemen var inte nya och nedflyttningen kom inte som en blixt från klar himmel. Frågan är inte hur IFK hamnade här utan hur man nu ska ta sig härifrån.
Nedflyttningen innebär ett ekonomiskt avbräck på hundratusentals euro. Men konsekvenserna stannar inte vid representationslaget. Även IFK Mariehamn Fotboll r.f, som ansvarar för bland annat dam- och juniorverksamheten, påverkas direkt. Uefas solidaritetspengar har varit en viktig del av föreningens ekonomi. När herrlaget lämnar ligan försvinner också betydande intäkter som tidigare kommit den bredare fotbollsverksamheten till del.
Över 400 juniorer berörs av de förändrade förutsättningarna. Träningsavgifterna ska höjas och personalkostnaderna ska ses över. Men är det verkligen barnen och ungdomarna som ska betala priset för att herrlaget åkt ur ligan?
Föreningen IFK Mariehamn Fotboll hade under förra säsongen sex heltidsanställda och flera deltidsanställda, och personalstyrkan redan är på väg att minska. En slutade redan i somras och en annan kommer inte få ett förlängt avtal över nästa säsong. Enligt föreningens orförande Kristian Kojola ska de även se över deltidstjänsterna. Men frågan är om man inte borde se över verksamheten ännu mer så att man inte behöver höja träningsavgifterna? Många föreningar bedriver omfattande verksamhet med betydligt färre anställda. Det är rimligt att ifrågasätta hur organisationen är uppbyggd och om resurserna används på bästa sätt, särskilt nu när ekonomin från en dag till den andra kommer minska drastiskt och IFK Ab redan hintat om att de inte kommer dela med sig lika mycket av solidaritetspengarna om de återvänder till ligan.
Istället för att höja träningsavgifterna borde andra kostnader tåla en kritisk granskning. Det vore märkligt om barnfamiljerna automatiskt blir den enklaste vägen till en budget i balans. Om IFK menar allvar med att bygga för framtiden borde möjligheten för barn och unga att börja och fortsätta spela fotboll vara något av det sista man vill försämra, bredden borde gå före heltidsanställda i föreningen.
Nu väntar en ny verklighet. Det är lätt att ropa efter en snabb återkomst till ligan, men det vore ett misstag att låta den bli det enda målet. IFK Ab behöver tillsammans med IFK r.f ta fram en tydlig sportslig och ekonomisk plan och framför allt ha en ärlig diskussion om vilken klubb man vill vara. Nedflyttningen kan bli början på något bättre, men bara om man vågar dra rätt slutsatser av det som hänt.
Björneborg 2004 visade att det omöjliga var möjligt. Mariehamn 2016 visade att IFK kunde nå hela vägen till toppen. Jakobstad 2026 blev en påminnelse om att ingenting varar för evigt.
Nästa historiska datum skriver IFK fortfarande själv. Frågan är vad man tänker göra med den möjligheten?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
