En kulturskatt med kommersiell potential
Vad ska vi göra med Eckerö post- och tullhus?
Seriöst. Det är hög tid att komma nånvart.
Byggnaden är en av de mest praktfulla på Åland. Läget är fantastiskt. Användningsmöjligheterna närapå oändliga, både för kommersiella projekt och kulturella, och alla kombinationer därav.
Och vad händer? Ingenting, ingenting, ingenting.
När eldsjälen Peter Winquist gick i pension presenterades en organisationsmodell där post- och tullhuset skulle drivas av en stiftelse. Det sade kulturminister Johan Ehn (M) nej till med hänvisning till ett permanent behov av kapitaltillskott. Det skulle bli en stiftelse som var för liten och klen för att kunna göra annat än livsuppehållande åtgärder.
I stället tänkte han sig en modell formad på brittiska National Trust, där flera kulturhistoriskt viktiga sevärdheter skulle samlas under samma parasoll och administreras gemensamt. Hurusom finansieringen och organisationen skulle se ut förblev oklart, men tanken var ju fin.
Om den hade resulterat i något konkret vill säga. Som det ser ut i dag blir inga förändringar aktuella under denna mandatperiod. Avdelningen har för mycket jobb, museibyrån är upptagen med renovering och ombyggnad, och ingen har har hunnit tänka klart eller visionärt.
Mycket fungerar ju i den unika miljön. Cafe Tsarevna, Mercedes Chocolaterie, den lilla postuställningen, årets stora sommarutställning som både håller hög kvalitet och ställer intressanta frågor.
Men var är helhetsgreppet? När ska hela potentialen utnyttjas? Varför står de stora, vackra salarna tomma största delen av året, när Åland vad gäller högklassiga servärdheter verkligen inte är överhopat med genuint värdefulla platser?
Det är ju inte gratis att äga och driva verksamhet i ett magnifikt gammalt hus, men är faktiskt den åländska kulturpolitiken så närig att man inte får något gjort som kan gynna landskapet och Eckerö kommun och besöksnäringen, för att det också kostar en slant? I så fall bör ju landskapet omedelbart ge bort alla muséer och minnesmärken och koncentrera sig på sådant man kan räkna hem hyror på.
Om man sitter på en liten avdelning, med en liten budget och väldigt mycket jobb, då kan man väl förstå att det är svårt att hasta fram en stor framtidsplan. Särskilt om den politiska ledningen inte precis brinner för frågan.
Allt som allt får man nog konstatera att landskapets ägande av Eckerö post- och tullhus och det sätt på vilket man utnyttjat dess möjligheter sedan det övergick i landskapets ägo, har varit ett kraftlöst och oengagerat velande fram och tillbaka.
Om det är så att man inom landskapsregeringen inte har kraften och personalen att tänka ut en vision för Eckerö post- och tullhus, då kanske man helt enkelt ska skriva en anbudsförfrågan om vem som kan och vill åta sig driften av fastigheten för så lite pengar som möjligt. Och så väljer man den som har de mest spännande och högtflygande planerna, i stället för att i egen regi sitta och värpa över hur lite man för skams skull måste göra.
