DELA

En köttfri dag i skolorna en enkel och billig reform

Kan våra skolbarn klara sig utan kött till lunch en dag i veckan?
Frågan är korkad, jag vet, men svaret är inte självklart för alla.
Pasta med tomatsås och ost. Risgrynsgröt. Snålsoppa. Broccolipaj. Böngryta med ris. Grekisk sallad. Blomkålsgratäng. Rostade rotsaker. Svamp. Potatis. Janssons frestelse. Rårakor med lingonsylt. Risotto med ärter. Grönsakscurry.
Jo, jag förstår om ni blir lite sugna. Det låter ju så gott.

Det är mitt bästa argument mot Fredrik Karlström, som i lagtinget i fredags tyckte att det inte är klokt att tvinga skolbarn som växer upp att enbart äta vegetariskt. Detta med anledning av en socialdemokratisk motion om att landskapets skolkök en gång i veckan ska servera enbart vegetarisk mat.
Jag tror att det är själva ordet vegetarisk som förblindar Karlström, och kanske också andra motståndare till en sådan förändring. Vegetarisk mat, det är något präktigt men smaklöst, en substitutmat för den som egentligen vill ha kött men av någon anledning valt eller tvingats att avstå. Ur det härstammar förfärligheter som selleribiffen, kålrotsskinkan och de sågspånsliknande vege-korvarna, som inte har något gemensamt med biffar och korvar, men inte heller med den fantasiska kost man kan producera av grönsaker och rotfrukter.

Den enkla sanningen är ju faktiskt att vi alla äter vegetariskt lite då och då. Det är bara att vi inte tänker på det som vegetariskt. Det är mat. Kanske till och med den favoriträtt. I en inte alltför avlägsen forntid, även i vårt land, var kött det dyraste dyra, sovlet som skars i tunna, tunna skivor för att räcka långt.
Att äta kött alla dagar var en lyx som var bara de mycket rika förunnad. Vanliga människor åt salt strömming.

Globalt sett ligger köttätandet i vår del av världen på en rent hisnande nivå. Det är dyrt, det är resurskrävande både ekonomiskt och ekologiskt. Enligt läkare och dietister är det alls inte nödvändigt att äta rött kött eller kött över huvud taget alla dagar. Man avråder rentav ifrån det.
Och proteinbrist, det lider våra skolbarn inte av.

Det finns alltså egentligen inga vettiga argument mot en köttfri dag i veckan, utom fördomar, ovilja till förändring och en olycklig sammankoppling mellan en mytisk linsgrytevänster och vegetarisk mat.
Både landskapets skolor och de kommunala skolorna och daghemmen på Åland kunde förstås självmant gå in för mindre kött på menyn. Inte bara skulle man visa en hälsosam återhållsamhet och sparsamhet. Man skulle dessutom vidga matpaletten, lära barn att äta nya och olika saker och visa miljöansvar.

För var och en som faktiskt aldrig äter en vegetarisk måltid i veckan finns bara nackdelar. Sämre hälsa. Dyrare mat. Större ekologiska fotspår. Och dessutom, och det kanske är det värsta av allt – så mycket god mat som man missar för att man etiketterat den som vegetarisk och därmed tror att den är undermålig.
Några siffror som avslutning:
Produktionen av kött står globalt sett för 18 % av alla utsläpp av växthusgaser.
Att producera ett kilo kött kost 10 gånger mer resurser än att producera motsvarande mängd proteiner från växtriket.
Köttproduktionen har femdubblats sedan 1950-talet.
Världscancerfonden rekommenderar en mindre konsumtion av kött, eftersom man ser ett klart samband mellan storkonsumtion av kött och vissa cancerformer som blivit allt vanligare på senare år.

I relation till detta är väl inte en purjo- potatissoppa i veckan det värsta som kan ske?

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax