DELA

En historia finns inte, nog många historier

I gårdagens Nya Åland skrev kulturredaktör Jan Kronholm om historieforskaren Janne Holméns uppsats ”Vikingatid och medeltid i åländsk historieskrivning”.
Holmén visar där hur synen på historien anpassats till politiska konjunkturer, och hur man genom tiderna valt både tidsepok och utgångspunkter i historien beroende på vad man velat påvisa.

Det är kanske ingen som är förvånad över att historieskrivning använts för att tjäna stundens syften. Så har alltid skett. Härskare har gett sig själv lysande genealogier. Folk har spårat sitt ursprung till de allra mest efterlängtade källor. Bevis-soppor har kokats på mycket tunna spikar.
Ändå är det befriande smart och ärligt när en åländsk forskare som Holmén gör sig besväret att visa hur historieskrivningen tjänat politiska syften, inte minst för att det ger oss en fingervisning om hur samma processer kan se ut i dag.

Det vore nämligen blåögt i allra högsta grad att anta att sådana omskrivningar och omtolkningar av historien inte skulle ske i dag. Även dagens historieforskare, debattörer, politiker och journalister intresserar sig för historien som ett medel, som ett sätt att förklara nutiden. När man söker förklaringar fastnar man gärna för sådant som ger det.

Ta till exempel dagens strävan efter en starkare åländsk självstyrelse, ekonomisk såväl som politisk. Hur söker man stöd för det i historien? Hur motiveras lösrivningen från Finland?
Naturligtvis genom att betona kontakterna västerut, den språkliga samhörigheten med Sverige, det stora avståndet till Helsingfors. Och detta på bekostnad av den historiska betydelsen av motsvarande kontakter och samhörighet österut.

Det är sällan så i dag att de delar av historien man väljer att lyfta fram inte varit viktiga eller förekommit, utan det är urvalet som visar syftet. Historien, även den som passerat oss väldigt nära i tid, är så mångfacetterad och komplex att den är svår att beskriva om man inte gör ett urval. Och urval görs alltid utgående från givna kriterier.

En jämförelse med journalistiken ligger nära till hands. Även journalistiken, ett slags historieskrivning i realtid, handlar om att ur myllret av samtida händelser och människor göra ett urval av vad som är relevant och viktigt just då.
Varje förment objektivt urval speglar maktkonstellationer, kunskaper, fördomar, könsmaktordning, kommersiella och ideologiska hänsyn – allt det som ingen människa kan svära sig fri från, inte ens med de professionella kryckor man använder för att stå opåverkad. Man kan – och ska – försöka, väl medveten om att man på något plan alltid misslyckas.

Det är också så oerhört viktigt med påminnelser som den som Holmén ger i ”Tankar om ursprung” (red Samuel Edquist, Lars Hermansson & Stefan Johansson), den bok där hans uppsats publiceras.
Det finns ingen bättre hygienfaktor för alla oss som ägnar oss åt att försöka beskriva samhället i dåtid och nutid än en saklig och genomtänkt redogörelse för de mekanismer som styr och motiverar våra urval, dem som vi kanske är blinda för i stunden, men som framträder med all önskvärd tydlighet med litet distans.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax