En hisnande omställning
EU har höjt ribban för sina klimatambitioner. Men tiden är knapp.
Nu är det dags att överge vackra ord för handling och acceptera omställningen.
September månad var den varmaste september som någonsin uppmätts på jorden. 2020 kan bli ett nytt rekordår för den globala upphettningen.
Det aviserade EU:s jordobservationsprogram Copernicus på onsdagen. Dagen efter, i går, hade Europaparlamentet sin slutliga omröstning om klimatlagen. Parlamentet stöder en rejäl höjning av EU:s ambitioner – bland annat att koldioxidutsläppen ska ha minskat med 60 procent till 2030 jämfört med 1990. Det innebär att samtliga av EU:s medlemsländer ska ha nått klimatneutralitet senast år 2050. Den europeiska klimatlagen är förhoppningsvis klivet in i den stora omställningen.
För en omställning innebär det för oss alla. Och det måste vi förbereda oss på. Vi står nämligen på randen av en avgrund.
Med det internationella klimatmötet som skulle ägt rum i Glasgow i november uppskjutet behöver alla länder och individer nu ta sitt eget ansvar. Och våga driva igenom hållbarhetspolitiken, även när den är impopulär.
Många klimatåtgärder kommer vara just det, impopulära.
I den svenska regeringens budgetproposition för 2021 föreslås bland annat omfattande satsningar för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Men oppositionspartiet Moderaterna har ställt krav på att bensinskatten ska sänkas, för att appellera till upprörda väljare. Detta trots att klimatet då får ta baksätet.
Finland strävar till att bli världens första fossilfria välfärdssamhälle år 2035 med bland annat halverade trafikutsläpp som mål 2030. Men även i Finland gnälls det högljutt så fort det blir lite dyrare att köra bil.
Bilismen är dock en av många saker som tyvärr måste förändras om vi på allvar ska ta itu med klimatkrisen. HBL:s ledarskribent Torsten Fagerholm kallar det ”politiskt sprängstoff”.
”Upproret bubblar redan i kommentarsfälten. Står beslutsapparaten mot trycket?”, skriver han i sin ledare den 7 oktober.
Nu är det dags för till synes obekväma och radikala beslut. Det måste få skava kortsiktigt för en långsiktig överlevnad. Slut på vackert prat och halvmesyrer. 2020 kallas inte sanningens år för klimatet utan orsak.
I Bärkrafts senaste statusrapport skriver Petra Granholm och Marcus Koskinen-Hagman att det är ”en hisnande insikt att vi behöver återuppfinna världen”. Än mer hisnande är insikten om att vi kanske snart inte har en värld. Hisnande är fallet ner i avgrunden.
Här behöver vi alla, politiker och medborgare, fästa blicken på slutmålet. Och acceptera att vi kommer vara tvungna att göra förändringar. Ibland jobbiga sådana.
Stunden är här.
