En frisk fläkt lämnar scenen
Det var för lite drygt två år sedan, en av de där vårdagarna som lovar att det blir en sommar. Jag och näringsministern slog oss ned vid ett bord på Pub Stallhagen.
På menyn stod en försoningslunch.
Anledningen till att vi satt där var en ganska hätsk debatt vi hade haft i spalterna och i sociala medier om hans inblandning i Maxingebygget.
Riktigt vad vi sa har jag glömt, men intrycket sitter kvar av en människa som kan skilja på person och sak. En begåvning man kan önska att fler i den offentliga debatten skulle ha. Att veta att vi alla har roller i våra professioner, men att man inte behöver tycka illa om personen bara för att man inte delar hens åsikter.
Jag kommer att sakna politikern Fredrik Karlström.
Det kom kanske inte som någon stor överraskning att Karlström väljer att lämna sitt politiska värv. Vi som på nära håll följer det politiska livet i landskapet har sett att farten har minskat på grund av motigheten att ta sig fram i den offentliga förvaltningens vatten. Ministern som stormade in i regeringen med sina stora gester och än större idéer har fått sina törnar, har insett att kvarnarna maler långsammare i det offentligt ägda än i det privata.
Också på det personliga planet har det synts att Fredrik Karlström varit trött. Leendet har inte varit lika brett, gesterna inte lika yviga, hållningen inte lika rak.
Särskilt konstigt är det inte. Kollapsen på Brändö för ett par år sedan måste varit en rejäl väckarklocka, liksom de sömnproblem han nu talar om.
Men mest kan man ändå tänka att Karlström nog är för mycket entreprenör för att på sikt orka klara sig helskinnad i offentligt ägd verksamhet. Han som är van att vakna med en idé och ha den genomförd när solen går ned har fått kompromissa bort mycket.
Det har heller inte varit en enkel resa rent politiskt för näringsministern. LBU-bråket tog nog på betydligt mer än vad Karlström har velat visa. Han var på tjänsteresa när bönderna demonstrerade mot programmet, och blev sedan beskylld för att inte bry sig. Han svarade då med mindre väl valda ord och storbråket var ett faktum. Inte minst på sociala medier fick han ta mycket kritik.
Kanske var det där och då beslutet om att avsluta den politiska gärningen i landskapet till slut togs. Kanske var det som, han själv säger, redan taget före förra valet.
Fredrik Karlström har inte varit en perfekt politiker, annat än för oss i media. Hans sätt att uttrycka sig är inte av den sort vi är vana vid från ministrar. Han säger vad han tycker, och det funkar inte alltid för en folkvald. Hans politik känns inte alltid genomtänkt, även om man förstår att han menar väl.
Men han har varit en frisk fläkt i en annars rätt tråkig värld. Och han har stått för mycket av den förnyelse som nu börjar synas i landskapet. Frågan är vem som kommer att ta upp den stafettpinnen efter valet i höst.
I höst återgår han till det privata näringslivet. Knappast är det här den sista artikeln som kommer att skrivas om Karlström. Men förhoppningsvis kommer hans politiska arv vara att politiken blir lite mer spontan, lite mer mullrande och lite mer leende.
Och förhoppningsvis lär sig fler skilja på sak och person. Kanske till och med över en lunch, med eller utan försoning på menyn.
<”Byline tfn”>