DELA
Foto: Josefa nDiaz/Unsplash

En flexiblare ny arbetsvardag?

Samhället öppnar upp allt mer och kontoren välkomnar sina arbetare tillbaka. Men efter hundratals dagar på distans för många anställda så finns det nu andra krav och förväntningar på arbetslivet. Här måste arbetsgivare, chefer och ledning vara lyhörda.

”Vi kommer att öppna samhället och avveckla restriktionerna stegvis.”

Det konstaterade familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) på måndagens regeringspresskonferens i riket. Samma dag aviserade landskapsregeringen att man slutar med sina veckovisa presskonferenser – efter totalt 118 livesända nformationsstunder.

”Det finns inte längre någon anledning”, sade lantrådet Veronica Thörnroos (C) bakom den numera kännspaka mikrofonen med Ålands flagga vajande vid sidan.

På tisdagen ljusnade läget även upp i vårt västra grannland då man aviserade att Sverige börjar lätta på restriktionerna i samhället.

”Vi tar nu ytterligare steg mot en normal vardag”, sade socialminister Lena Hallengren (S) i DN.

En normal vardag innebär också för många en mer permanent återgång till kontoren.

 

På tisdagskvällen dimper det ner ett The Guardian-nyhetsbrev i min korg – ett som inte ser ut som det brukar.

”Ursäktar. Det här nyhetsbrevet har en ofärdig känsla eftersom när jag borde ha skrivit detta så har jag gått runt kontoret och PRATAT MED KOLLEGOR. Stunden vi trodde kanske aldrig skulle komma är äntligen här.”

Skribenten, Mark Rice-Oxley, vittnar alltså om att även i Storbritannien har vardagen börjat återfinna sig och The Guardians reporter-team har fått ta fysisk kaffe tillsammans med kollegor som man inte träffat på 500 dagar.

 

500 dagar. Det låter otroligt. Men det är sant. När detta skrivs har det gått över 600 dagar sedan WHO bekräftade en mystisk corona-smitta i Wuhan, Kina. Det var den 9 januari 2020. Den 23 januari sattes hela staden Wuhan i lockdown och i början av februari började den internationella trafiken begränsas. Sen dess har inget varit sig likt.

Fast sen blev det ju det – sig likt. För varje dag har vi sakta vant oss vid det nya normala. Vi vande oss vid ansiktsskydd, att hålla avstånd, att träffas i små grupper och att ha tillställningar utomhus. Många av oss vande oss med att jobba hemifrån, att ha zoom-möten, att obekvämt se sig själv i realtid på skärmen och chatta med kollegor istället för att hojta över kontorslandskapet.

 

Men nu, efter mer än 600 dagar står vi inför något som, i alla fall presskonferens-mässigt, ser ut som en återgång till det där livet vi hade innan. Men det betyder inte att det är lätt. Inte minst att återgå till jobbet – något som många tydligen faktiskt har mycket ångest inför.

Enligt en internationell enkät av Limeade Instititute i USA, som samlat svar av över 7 000 respondenter i fem länder, så fanns det inte en enda anställd som inte hade någon form av ångest inför att återvända till arbetsplatsen. Den största oron var att utsättas för smitta, vilken följdes tätt av en oro att man inte skulle få arbeta lika flexibelt som man vant sig vid i sitt hemmakontor. Tredje oron var arbetspendling.

”Det finns en tveksamhet i att släpppa taget om den nya verkligheten som dessa individer har upplevt det senaste året”, skriver rapportförfattarna.

Enligt en Ipsos-enkät gjord för Världsekonomiska forumet, med över 12 000 deltagare, anser 64 procent att de varit mer produktiva med ett flexibelt arbetsschema och hela 30 procent uppger att de skulle fundera på att byta jobb om de var tvungna att gå tillbaka till kontoret på heltid. Det här är en ny verklighet som chefer, arbetsledning och HR-avdelningar måste finna sig i – och prata om.

Oroväckande många uppgav i Limeades enkät att deras arbetsplats inte tillfrågat dem gällande policyn om hur arbetet skulle återupptas på kontoret och endast hälften ansåg att deras organisation faktiskt brydde sig om dem.

 

Det är fantastiskt att vi i allt högre grad slipper restriktioner och att vi åter får hänga med våra kollegor på arbetsplatsen. Men vi måste komma ihåg att många av oss hunnit vänja sig vid en ny vardag på många fronter, inte minst i arbetslivet.

Det är alltså viktigt att ha samtal med både kollegor och anställda om vilken arbetsflexibilitet man vill se i framtiden. Det kan hjälpa att minska på tillbaka-till-jobbet ångesten – och få personal att känna sig både sedda och hörda.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp