En dystopisk verklighetsflykt?
Facebook vill skapa ett metaversum. Huruvida det är en PR-mässig avledningsmanöver eller ett reellt alternativ för tech-framtiden återstår att se. Men den stora frågan är väl ändå hur vi kan bygga nya världar när vi inte ens kan ta hand om den vi har i dag?
Termen ”metaverse”, eller på svenska metaversum, myntades av science-fiction författaren Neal Stephenson i romanen ”Snow Crash” 1991. I boken har man skapat en plattform som sammanbinder alla världar på internet. Dit kan man fly och leva ett virtuellt liv istället för sitt eget. Och flyr gör just huvudpersonen Hiro, som är en pizzaleverantör åt maffian, för Stephensons värld är en mörk plats som håller på falla samman.
En liknande bild målas i boken ”Ready player one” från 2011 – där människor går i skola, umgås och semestrar via virtual reality-plattformen Oasis. Oasis är möjligheternas värld, till skillnad från den apokalyptiska slummen som karaktärerna i Ernest Clines bok bor i.
Det är alltså mot denna bakgrund som Facebook förra veckan aviserade sin nysatsning kallad just ”metaverse”. Det är ett projekt som startades för cirka ett halvår sedan och som fått tech-världen att gå upp i limningarna av rykten och spekulationer.
För ett metaversum är i princip den ultimata våta, techdrömmen. En hel värld som kan utspela sig virtuellt. Visst är Facebook-grundaren Mark Zuckerberg medveten om det dystopiska kulturella bagaget metaversum bär på, men enligt honom själv vill han transformera det till en utopi som kan låsa upp en hel ny virtuell ekonomi. Tanken är nämligen att man ska kunna göra allt från att shoppa, resa och spela till att umgås och ha möten som avatarer i en sömlös internetvärld.
Så här, tämligen vagt, beskriver Facebook det själva: ”Metaversum är ett set med virtuella miljöer där du kan skapa och utforska med andra människor som inte är i samma fysiska utrymme som du”.
Timingen är intressant. Facebook har under lång tid utstått mycket kritik, gällande bland annat hur de hanterar personlig information och den spridning av fake news som möjliggörs via plattformen. Samtidigt har många unga användare sökt sig bort från Facebook till andra medieplattformar.
Metaverse-satsningen känns i sammanhanget som en pr-kupp. Ett försök till att flytta fokuset och skapa så kallad ”hajp”. Är det en rökridå kan man fråga sig?
Enligt Facebook själva kan det ta tio år att bygga upp ett metaversum. I data-innovationstid är det evigheter. Hur länge kan man hålla upp den här hajpen för en innovation som kanske är en halv generation bort?
Men Facebook lär redan ha investerat 50 miljoner dollar i kapprustningen mot det nya, digitala universumet. För de är förstås inte de enda som är sugna på att göra tech-utopin verklighet. Det är flera än Zuckerberg som lockas av imaginära, nya världar som hittills bara existerar inom kulturens dystopiska och fiktiva ramar.
Författaren bakom Snow Crash, Stephenson, har kallats it-sektorns Nostradamus, en framtidsvisionär. I en intervju i populärkulturella magasinet Vanity Fair har han dock sagt att han bara ”hittade på grejer” till den populära boken. Men hans fantasifoster har nu blivit en inspirationskälla för de stora it-jättarna som alltså inte alls verkar avskräckas av den dystopiska förtonen.
På en direkt fråga om Stephenson tror att oroligheterna i världen, politiskt och klimatmässigt, har skapat en efterfrågan på teknologisk eskapism så säger han att det borde vara tvärtom.
”Jag skulle verkligen hoppas (…) att människors respons inte är att blunda och låtsas som att det inte händer, utan att försöka hitta sätt att göra saker och ting bättre.”
Tiden lär utvisa om han har rätt eller om framtidens metaverse blir en mer lockande plats än det den vi innebor i dag. Hur dystopisk vår existerande värld hinner bli lär vara en avgörande faktor.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
