En dystopisk solskenshistoria
Det låter som en dystopisk film, att spruta solreflekterande partiklar i atmosfären för att förhindra världen från att hettas upp ytterligare. Men det som tidigare sågs som omoraliskt och farligt börjar bli mer attraktivt för forskare och politiker i en eskalerande klimatkris. Det verkar som att människan aldrig lär sig.
Sverige var en hårsmån från att bli testfält för så kallade ”geo-ingenjörskonst” när ett forskarlag från Harvard ville testa att sända upp en luftballong i sommar i Kiruna för att se om den kunde bära den utrustning som behövs för att i framtiden kunna släppa ut solreflekterande aerosoler. Den kontroversiella tekniken har dock kritiserats av naturskyddsföreningar och Samerådet som inte vill se sina marker bli pilotplats för den nya striden mot klimatkrisen.
”Vi har trott oss kunna kontrollera jorden. Man kan inte det”, säger Åsa Larsson-Blind, vice ordförande för Samerådet i Expressen.
Larsson-Blinds kritik delas av många som ser försök till att kontrollera jordens klimat på konstgjord väg som ett alltför farligt och omoraliskt ingrepp i naturen. Men till och med IPCC framhåller i en av sina rapporter att vi kan bli tvungna till att använda oss av olika sätt att mekaniskt – och kemiskt stävja klimatkrisen om inte världens länder trappar upp utsläppsminskningen.
Den här omtalade tekniken går ofta under namnet geo-ingenjörskap, på engelska ”geo-engineering”. Den kan delas in i två subgrupper, solreflekterande teknologier och negativa utsläpp. Den senare är redan i användning i vissa former och innebär att man tar hand om koldioxid som redan finns i luften som sedan antingen lagras i marken eller omvandlas genom en kemisk process.
Trädplantering är en simpel form av negativ utsläpps-”teknik”. Men även om kollagring låter oskyldigt är det vanskligt att förlita sig på att det skulle lösa alla våra klimatproblem. Det är inte förvånande exempelvis att oljeindustrin hoppat på kollagringståget då de i princip får både ha kakan och äta den genom att först släppa ut och förorena och sen ta betalt för att lagra tillbaka sin råvara.
Det finns också mycket osäkerhet kring hur storskalig en sådan kollagring kunde vara och hur länge det skulle måsta göras för att bromsa upp klimatkrisen. Därför har många börjat rikta blickarna upp i skyn. Istället för att lagra de växthusgaser vi släpper ut kan man blockera solstrålarna som värmer upp vårt stora växthus.
Men där börjar vi prata farliga och oförutsägbara konsekvenser.
Om vi åsidoser förslag som stora speglar i rymden (ja, det är en idé) så är solreflekterande partiklar det mest reella alternativet för att hindra strålarna från att värma upp jorden ytterligare. Men med facit i hand har vi redan sett hur det går när människan mixtrar med atmosfären. Det finns många osäkra variabler gällande sådan teknik och vad det exempelvis kunde innebära i det långa loppet.
Skräckscenariot har åskådliggjorts bland annat i filmen och Netflix-serien Snowpiercer, där en spillra av mänskligheten måste överleva ombord på ett höghastighetståg i en värld där geo-ingenjörskapet i misstag frös ner jorden.
Men även om det inte skulle leda till en dystopi av Hollywood-proportioner så kunde en tillförsel av aeorosoler i atmosfären bland annat innebära att himlen skulle vara vit, istället för blå, samt att vi här i Norden skulle få längre och kallare vintrar.
För att inte tala om hur sådana här satsningar skulle regleras. Tänk om alla länder skulle skicka upp egna solreflekterande satsningar för att gynna just deras sida av jordklotet? Det skulle kunna leda till en ingenjörsupptrappning av episka proportioner där fattigare länder, naturen och till slut hela jordklotet får betala priset. Mycket likt den situation vi redan befinner oss i.
Precis som samerådets viceordförande säger så har vi människor trott att vi kunnat kontrollera jorden. Och se vart det fört oss.
Klimatkrisen är en dyrköpt läxa. Vi måste lära oss av våra misstag och ta itu med de grundläggande problemen. Vår hänsynslösa exploatering av flora och fauna, vår giriga konsumtion, vårt kortsiktiga ekonomiska tänk och vår obalanserade syn på oss själva i relation till den naturliga världen.
Att försöka styra solens strålar är en farlig omväg mot en ofrånkomlig katastrof. Det vi borde fokusera på är att styra in oss själva på rätt bana igen.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
