En dom som många riskerar
Tisdagens hovrättsdom lämnar många journalister och mediehus i en gråzon. Tidigare praxis gällande att ge kredd och visa på källan till informationen måste nu hitta nya former.
Samtidigt borde även många helt vanliga medborgare bli betydligt försiktigare i att länka och kommentera artiklar – för att undvika att dömas för ärekränkning.
Två tidigare Nya Åland-journalister är i hovrätten dömda för ärekränkning och för spridande av information som kränker privatlivet. Journalisterna friades av tingsrätten, men dömdes alltså av hovrätten, som för övrigt var oenig. Föredragande hovrättsråd ansåg att åtalen skulle förkastas.
Brottet består i att Nya Åland publicerade en artikel om en man som utreddes för bedrägeri, grovt ocker och försök till grov förskingring. Artikeln baserar sig till stor del på en intervju som en annan, fastländsk, tidning gjort med mannen, där han framträdde med namn. Nya Åland hade redan tidigare rapporterat om fallet utan namn eller andra identitetsmarkörer, men kallat den misstänkta sol- och vårare, vilket är ett för läsarna känt begrepp för den aktuella typen av lurendrejeri.
I Nyan nämndes tidningen vid namn, rubriken på artikeln samt namnet på journalisten som gjort intervjun. Det är kutym och i enlighet med journalistreglerna att man redogör för sina källor, så att läsaren ska kunna gå till ursprungskällan om den så önskar, men även för att kredda den som gjort grundarbetet. Att citera eller referera utan att hänvisa till källan är en stöld, en dödssynd, för en journalist.
När Nya Åland publicerade samma artikel på sin hemsida lade man till en länk till ursprungskällan.
Det är för den länken som Nya Ålands tidigare journalister nu är dömda. Enligt hovrätten är det ärekränkning och spridande av information som kränker privatlivet.
Det här domslutet får flera långtgående konsekvenser.
Det betyder att journalister inte längre kan serva sina läsare med länkar till andra journalistiska produkter eller några andra sajter, eftersom man riskerar dömas för vad andra väljer att publicera.
Det betyder också att journalister inte längre kan citera eller referera vad någon säger till andra medier – vilket idag är vanligt förekommande – eftersom det enligt domen ”inte framkommit att XX skulle ha gett sitt samtycke till att exakt de nu aktuella uppgifterna och antydningarna publiceras. Följaktligen har uppgifterna och antydningarna publicerats obehörigen.”
Mannen hade alltså, med namnet utskrivet, frikostigt låtit sig bli intervjuad i en tidning, något den tidningen inte döms för. Men när Nya Åland refererade till artikeln utan namnpublicering, och länkade till den, döms Nya Åland.
Hovrätten hänvisar i sin argumentering till ett fall i Högsta domstolen, där en person fällts för ärekränkning för att i en facebookgrupp delat en bild på en dömd brottsling. Hovrätten gör alltså heller inte skillnad på privatpersoner och journalister. Det här ger konsekvenser för alla som är aktiva på exempelvis sociala medier.
Det finns ett färskt, mycket uppmärksammat fall. Nyligen har en känd svensk man åkt fast för sexköp i Sverige. Mannen har själv berättat om händelsen för ett utvalt mediabolag, som sänt intervjun. Ett flertal andra medier har senare refererat till intervjun. Dessutom har en stor mängd privatpersoner länkat intervjun samt artiklar som refererar intervjun samt delat med sig av sina egna tankar om mannens handlingar, exempelvis kallat mannen torsk, som är ett vanligt namn på sexköpare men sannolikt kan anses vara ett kränkande tillmäle.
Om fallet inträffat i Finland, och enligt logiken i hovrättsdomen, borde alla som länkar till ursprungsintervjun eller refererande nyhetsartiklar och samtidigt kallar mannen torsk, dömas för ärekränkning. Det torde vara ganska många.
Det här kan vara viktigt för varje medborgare att tänka på, eftersom det med dagens teknik är lätt att sprida information till många personer. Hovrättsdomen slår nämligen fast att det räcker med att länka ”i ett datanätverk”.
En annan relevant fråga som många nu ställs inför är hur långt ansvaret sträcker sig för en journalist och ansvarig utgivare, men även för vanliga medborgare som delar och kommenterar i sociala medier.
Hur många klick, hur många googlingar, krävs för att man ska bli fälld? Hur många mellansteg krävs? Tänk om informationen som det länkas till ändras i efterhand?
Det är frågeställningar som nu är obesvarade.
