DELA
Foto: Ida Jansson

En dålig affär

I somras valde landskapet att inte utnyttja optionsåret med Nordic Jetline på södra linjen. Samma rederi vann den nya anbudsrundan och fortsätter som operatör, men till ett högre pris.

Det kan inte sammanfattas på något annat sätt än en dålig affär för landskapet.
I somras meddelade landskapet att optionen som ingår i kontraktet med operatören på södra linjen, det estniska OÜ Nordic Jetline, inte skulle utnyttjas. Enligt landskapet var en av orsakerna OÜ Nordic Jetlines ekonomiska problem. Bland annat har bolaget haft skulder till landskapet för verkstadsarbete på färjorna. Valet att inte förlänga gjordes utifrån en helhetsbedömning där det har funnits missnöje med en del detaljer.

När de nya anbuden öppnades i augusti visade det sig att OÜ NJL:s systerbolag Nordic Jetline Finland OY hade lämnat det mest fördelaktiga anbudet. Landskapet måste i enligthet med EU:s regler för upphandling välja det anbud som är billigast. Så i stället för den option om ett års förlängning som landskapet valde att inte utnyttja fick de nu samma operatör till ett högre pris. För nästa år handlar det om cirka 470 000 euro extra. Det är en dålig affär.

Enligt infrastrukturminister Mika Nordberg (MSÅ) beror de ekonomiska problemen som OÜ Nordic Jetline har haft på att det kostade mer att driva trafiken än vad landskapet betalade. Enligt ministern ökar förutsättningarna för förbättrad service ombord på färjorna i och med det dyrare avtalet.

Men det kan väl inte vara meningen att landskapet ska behöva ta sådana aspekter i beaktande när ett privat bolag lämnar anbud. Är inte poängen med privatisering och upphandling att anbuden ska hålla vad de lovar?

Nordic Jetline ingår, som Nya Åland i dag kan visa, i en komplicerad bolagsstruktur där både de finska och estniska NJL-bolagen ingår i en koncern med en tysk och en estnisk storägare och en stor portfölj av verksamhetsområden. Att landskapet skulle kunna hävda sig i en upphandlingsprocess mot ett så resursstarkt bolag som tack vare den goda insynen i verksamheten kan skräddarsy sitt anbud är tydligen en för landskapet övermäktig uppgift med nuvarande resurser.

Den riktiga knäckfrågan är förstås att landskapet, trots att man tidigare varit missnöjd med NJL, nu tvingas tillbaka i bolagets famn.

Frågan är vilken makt landskapet har över den egna skärgårdstrafiken som kostar skattebetalarna stora summor pengar varje år. Infrasturkturmininstern menar att de extra pengarna ska gå till att förbättra skärgårdstrafiken.

Men hur kan landskapet garantera att den dryga halvmiljon extra per år som skattebetalarna nu betalar faktiskt går till att göra förbättra servicen och inte försvinner i ägarnas fickor? Någon sådan garanti kan förstås inte ges.

Problemet är att landskapet inte har några andra alternativ än att följa lagen så länge trafiken är privatiserad. Att återta driften av skärgårdstrafiken i offentlig regi är inte ett realistiskt alternativ enligt infrastrukturministern. Det är fortfarande billigare att driva trafiken i privat regi och landskapet har inte längre den organisation som krävs för att sköta trafiken.

Men en reell konsekvens av privatiseringen är att det offentliga inflytandet minskar. Det går inte att göra något åt.