En bra vecka för åländska innovationer
I onsdagens Nya Åland kan man läsa om tre nya, spännande tekniska innovationer.
För det första har vi Crosskeys nya och fleråriga samarbete med finska mobilföretaget Elisa. Projektet gäller mobila betalningar, att bygga ett system som får mobiltelefonen att fungera som en plånbok som antingen kan fyllas på med ett klistermärke med information, eller genom en överföring från kreditkort till en virtuell plånbok.
För det andra har vi fiskodlaren Sixten Sjöbloms prisbelönade metod att göra fiskrens till biodiesel som bussar kan köra med.
Och för det tredje har vi unga Simon Tavakolis uppfinning, med vilken man kan slippa härvorna av elsladdar i sitt hem och få lamporna att lysa och kylskåpet att burra med hjälp av magnetfält.
För Crosskey, som kommit steget längre än de andra med att omvandla sina kunskaper och sin passion till pengar, är kontraktet med Elisa ett livsviktigt steg framåt. Företaget har genomgått en tuff period av omställningar, och hade man inte nu hittat en samarbetspartner och ett projekt där man kan haka på en ny utvecklingsväg för relationen mellan bank och kund, så hade man snart varit illa ute.
Lycka till alltså med det, och bra jobbat. It-branschen är tuff, och det finns många, många därute som vill sälja just sina lösningar.
Det är sånt en bank och en avknoppad it-avdelning ska syssla med, inte att gräla om små små saker inför bolagsstämmor.
Sixten Sjöblom är en helt annan sorts innovatör. Han är en praktiker som söker en lösning i det lilla, en liten extra twist på den verksamhet som är hans huvudsakliga. Det är en typisk skärgårdslösning, att taga vad man haver. En modern variant på att dryga ut strömmingen så att man får den att räcka längre.
Värdet av en sådan påhittighet ligger inte bara i den energi som går att utvinna ur fiskrens, utan i marknadsföringsvärdet för Åland, en samling öar i Östersjön, att kunna köra sina bussar på biodiesel gjort på det man fiskat upp ur havet.
Även om Mariehamns stad nu håller på att fumla bort den avgiftsfria busstrafiken, får man hoppas att användningen av bränslet fortsätter, och att fiskdiesel blir en lokal energikälla med bredare användning.
Framtidens energiproblem kommer inte att lösa med en universallösning, utan med många, små och lokala tillämpningar.
Och Simon Tavakoli sedan. En ung människa så passionerat intresserad av sitt området att han bara bygger och bygger, av avlagda komponenter och delar, och skapar något som varenda en som någonsin svurit åt sladdhärvorna i sitt hem bara måste ha.
Kanske är det den här rena fröjden och nyfikenheten att lösa problem som är det viktigaste, inte att sitta på en utvecklingsavdelningen och krampaktigt utveckla sådant som det går att i första hand tjäna pengar på och först i andra hand faktiskt använda.
Kan man konstatera, kort och gott att det är oerhört roligt att ålänningar i olika åldrar, på olika platser i livet, kan hitta på bra saker?
Och att A och O, början och slut, är att våra skolor ger utrymme och uppmuntrar ett fritt tänkande, kreativitet, problemlösning och passion.
