En beredskap som kan bli ännu bättre
Finland har internationellt lyfts fram som väl förberett för kriser tack vare de stora beredskapslager landet har. På andra fronter har krishanteringen fungerat mindre bra.
Precis som helt vanliga medborgare bör ha en viss krisberedskap hemma, bör även länder ha det.
I Finland är det Försörjningsberedskapscentralen (FBC) som ser till att samhället fungerar när krisen slår till.
Att Finland har stora lager av vissa kritiska varor är förstås på grund av erfarenheter från krigen och landets geografiska läge. Man har medvetet valt att behålla lager även när många andra, exempelvis Sverige, har monterat ner sina. I dagens värld är en heltäckande krisberedskap ändå betydligt mer komplext än att ha lager på hemlig ort. Det krävs att det finns breda kompetenser och stor kunskap om vilka tillgångar som finns i landet, hur dessa kan utnyttjas och hur man minimerar insatsen men maximerar nyttan på kort och lång sikt.
Den senaste veckan har det misslyckade köpet av skyddsmasker från Kina fått stor uppmärksamhet. Det är inte konstigt. Det är en lättfattlig historia som handlar om konkreta saker, viktig skyddsutrustning, stora summor och bland de inblandade finns personer som dömts för ekonomisk brottslighet. Det är en skandal och det är sensationellt. Speciellt som det fanns ett alternativ, åländska Optinova, som kunnat fungera som mellanhand.
Men det finns även andra beslut som samma Försörjningsberedskapscentral har fattat som har orsakat upprördhet. Även det med rätta. När fartygstrafiken till Finland och Åland upphandlades valde FBC att stöda ett estniskt och ett svenskt flaggat fartyg.
Senare har FBC avtalat med flera fartyg och då uteslutande med finskflaggade fartyg. I dag är exempelvis fyra av Viking Lines fem finskflaggade fartyg i trafik. Avtalen tryggar att trafiken blir lönsam och stödet kan, om det inte behövs för att trafiken ska bli lönsam, drivas in i efterhand.
Finland är beroende av fartygstrafik för sin export och import. Att då ha fartyg med finsk flagg är mycket väsentligt.
Det är viktigt ur ekonomisk synvinkel. Det handlar om finländska arbetsplatser och finländska skatteinkomster. Hur ska finländska rederier, där Viking Line i dag är Finlands största sjöarbetsgivare, motiveras att behålla sina finländska flaggor om man inte prioriteras när det är kris? Nu kan förvisso fler finska fartyg trafikera än efter det första stödbeslutet – vilket är mycket bra – men det oaktat har Försörjningsberedskapscentralen upprättat avtal som innebär att man stöder utländska rederier. Det är anmärkningsvärt.
Viking Line bygger som bäst ett nytt fartyg och ännu har man inte kommunicerat vilken flagga fartyget ska få. Vi ska hoppas att FBC:s beslut inte påverkar beslutet negativt.
Ytterligare måste man ta i beaktande de säkerhetspolitiska konsekvenserna. Vad händer om det i framtiden inte finns finländskt flaggade fartyg att ta till, till exempel vid en säkerhetspolitisk kris? Ska vi då förlita oss på grannländers och utländska rederiers förmåga och välvilja att trafikera Finland och Åland?
Försörjningsberedskapscentralens beslut riskerar – i det långa perspektivet – konsekvenser och kostnader på samhällsnivå som är svåra att överblicka, men väldigt stora.
Coronapandemin är allvarlig och har slagit hårt även mot Finland. Sjukvården är svårt belastad och många människors vardag är förändrad och vi kommer få leva med följderna under lång tid. Med det sagt, och utgående från hur det ser ut just nu, kan man ändå konstatera att det kunde vara värre.
Finland är inte i krig. Vår demokrati är inte hotad – även om en del av våra friheter är begränsade. Samhällets infrastruktur slås inte i spillror. Sjukdomen slår inte hårdast mot barn och unga.
Det betyder ändå inte att Finland inte kan råka ut för värre kriser i framtiden. Med det perspektivet bör Försörjningsberedskapscentralen, när den akuta krisen är över, noga analysera vad som lyckats och vad som slagit fel.
