DELA
Foto: Jonas Edsvik

Eget är inte alltid bäst

Proans är ett tydligt exempel på att små lokala lösningar inte alltid är de bästa. Därför är det glädjande att man nu jobbar på att göra om och göra rätt.

Det åländska producentansvaret, med Mises helägda dotterbolag Proans som huvudman, är inte en organisation förenlig med nuvarande lagstiftning. I lagen står nämligen att endast producenter får ingå i producentsammanslutningar, som ska ta ansvaret (kostnaderna) för förpackningarna.

Proans ägs i förlängningen av Mise-kommunerna, och nuvarande system skyfflar dessutom över en större del av förpackningsproducenternas kostnader på skattebetalarna.

 

Ska man peka finger så behöver man vifta en hel del. Men i grunden verkar det vara politiska orsaker som ligger bakom att Åland skapade en särlösning och därmed hamnade i den här besvärliga situationen. Det är klart att de åländska förpackningsproducenterna borde ha tagit ett större ansvar tidigare.

För att det ska ske måste det ställas krav, i det åländska fallet tycks det vara tvärt om. Genom att låta producenterna ansluta sig till Proans, där skattebetalarna står för en stor del av kostnaderna, och därmed uppfylla landskapets krav så har producenterna fått ett betydande politiskt frikort av tre landskapsregeringar. Det ska mycket till för att producenterna själva skulle driva på för att öka sina utgifter.

Men nu blåser förändringens vindar i återvinningsvärlden.

 

Proans vd Tomas Boedeker säger i onsdagens Nya Åland att han har förståelse för kritiken som riktas mot organisationen och erkänner flera av de brister som kritikerna har påpekat. Det måste sägas att avsaknaden av skadlig prestige i den här frågan är glädjande.

Han säger också att orsaken till att det nuvarande systemet blev att se ut på det här sättet var att intresset från producenterna var svalt från början.

Frågan är om inte intresset hade varit starkare från början om de åländska företagen hade kunnat utnyttja stordriftsfördelarna – och de lägre kostnaderna – genom att slå ihop sig med resten av landet.

 

Proans blev en organisation med fel aktörer, där notan skickades till fel adress och där den småskaliga lösningen av allt att döma blev dyrare och krångligare än motsvarigheten.

Det enda rimliga i det här fallet tycks vara att de åländska producenterna lämnar den åländska särlösningen och ansluter sig till det finländska systemet, vilket enligt Mathias Erikssons vd Niklas Lampi ser ut att vara det billigaste och bästa alternativet.

Förhoppningsvis har vi snart ett producentansvar som fungerar – även på Åland. Och kanske kommer några fler till insikten att särlösningar inte alltid är det bästa alternativet.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp