DELA
Foto: Transmar

Efterlyses: insikt hos tjänstemännen

Ålands import kan inte stoppas i ett tullager.
Frågetecknen för de nya tullreglerna år 2021 kvarstår, kunde Nyan berätta i tisdags. Kommer tjänstemännen att visa förståelse för Ålands situation – eller har vi ännu en hästspark att vänta från de finska ministerierna?

Efter att riksdagsman Mats Löfström lämnat lugnande besked beträffande tillämpningen av de nya tullregler som träder i kraft år 2021 kom i går kallduschen. Enligt finansminister Mats Perämaa kvarstår alltjämt hotet om en strikt regeltolkning vid införtullning av varor från och med 1 april 2021.

Det kan betyda att varor till Åland hamnar i ett tillfälligt tullager tills de deklarerats, eftersom det nya digitala tullsystemet kräver att deklareringen sker i realtid. Om nu inte tullmyndighetens tjänstemän visar lite fingertoppskänsla beträffande vår skattegräns, vill säga.

Det har ju gått sådär hittills.

Regelverk är förstås till för att följas. Men när det handlar om import/export dras Åland ofta över ”tredjelandskammen”, som Ålands näringslivs vd Anders Ekström uttrycker saken. Med detta menar han att vi behandlas som om vi vore en del av yttre rymden, snarare än EU:s inre.

Reglerna är nämligen en sak, rutinerna en annan. Rutinerna anger hur reglerna ska tillämpas. Det finns gott om exempel inom EU (Kanarieöarna och Kanalöarna, för att nämna två) på hur mindre särregioner fått enkla rutiner för hur förtullning ska ske när handeln bedrivs inåt.

Men för detta krävs lite god vilja. Från tjänstemännen.

Frågan är nu hur det ska gå, när de finländska ministeriernas inofficiella förslag på lösning till alla problem med den åländska skattegränsen tycks vara: ”avskaffa den”. För det är som bekant ministeriernas tjänstemän som beslutar om rutinerna.

De senaste årens erfarenheter har för Åland varit svidande. Beskedet om vindkraftsstödet, uttolkningen av Veikkaus-reglerna samt tjafset kring omräkningen av klumpsumman visar att välviljan inte direkt runnit över hos dem som på fastlandet haft uppdraget att översätta de abstrakta bestämmelserna till konkreta processer.

Man kan möjligen misstänka att det ligger en politisk oginhet i botten, som liksom sparkats nedåt. När husse är arg bits hunden.

Men oavsett detta kommer denna nya surdeg, som alltså ska ur ugnen senast den 1 april om två år, att bli mer omedelbart svårsmält för Ålands vidkommande än ovanstående exempel. Uteblivna stöd lamslår inte, lotterier är ersättliga och frågan om klumpsumman blev teoretisk eftersom hela vård- och landskapsreformen föll på slutrakan.

Men försök att stoppa alla våra transporter i ett lager, kära tjänstemän, och chansen är god att ni kommer att erfara det åländska tålamodets bortre gräns.

För på Ålands näringsliv är inställningen glasklar. Detta är ingenting som ”kanske” kan lösas, ingenting man ”hoppas” på. Anders Ekström säger bara korthugget till Nyan: ”Det SKA lösa sig.”

Den 7 maj träffar lag Ekström (med representanter för Åland Post och landskapsregeringen samt juristen Ida Hellgren) representanter för de finska tjänstemännen för att diskutera saken. På agendan ligger inte bara att få centralmakten att förstå periferins behov utan också att försöka inympa lite självinsikt hos myndighetsutövarna.

Om de menar allvar med att de nya reglerna ska tillämpas strikt på Åland har de nämligen en skarp inlärningskurva framför sig. De skulle ju behöva mångdubbla sin personalstyrka för att, rent teoretiskt, hinna med att sätta en hel önations behov bakom lås och bom i väntan på tulldeklaration.

Rent praktiskt lär de däremot behöva ta till sig en ännu enklare tanke än så:

Tillämpa reglerna genom att förenkla rutinerna, annars skär hela systemet ihop.