Dystra framtidsutsikter för ÅF
En kupp av Anders Eriksson, eller ett sätt att barmhärtigt dra ur kontakten och låta självständighetsrörelsen självdö?
Det finns flera sätt att tolka gårdagens stora politiska nyhet på.
Slutsatsen är i alla fall att Ålands framtid (ÅF) som rörelse i rask takt tynar bort.
Anders Eriksson, grundare, tidigare mångårig frontfigur och partiledare för Ålands framtid, går över till Centern. Med sig tar han partiets enda lagtingsplats vilket gör att Ålands framtid nu enbart representeras, åtminstone till pappers, i Mariehamns stadsfullmäktige.
Det finns en teoretisk möjlighet att nuvarande partiordförande Pia Eriksson tar en plats i lagtinget om Anders Eriksson blir minister. Men inga sådana löften har avgivits enligt regeringssonderare Veronica Thörnroos (C) och Anders Eriksson. Sannolikheten för att Centern skulle ge tillbaka ett lagtingsmandat till ÅF genom att ge Anders Eriksson en ministerpost är inte stor, men inte heller omöjlig.
Det troliga är med andra ord att Ålands framtid står utanför lagtinget.
Ålands framtid skapades 1999 av Anders Eriksson och Thusse Eriksson, då i form av en tankesmedja. 2003 ställde partiet upp i valet och tog två mandat, ett stöd som partiet försvarade 2007. 2011 gjorde partiet ett rekordval och tog tre mandat, 2015 backade man till två.
Det borde ha funnits goda förutsättningar att göra ett bra val i år. Med en tidigare riksregering innehållande Sannfinländarna och en allmänt ansträngd situation mellan Åland och riket borde ÅF ha lyckats väl. Det gick precis tvärtom. Valresultatet gör, eller gjorde, dem till det näst minsta partiet i lagtinget efter Åländsk demokrati.
Analysen som Anders Eriksson själv gör är att intresset för självstyrelsefrågor har svalnat och att valrörelsen åts upp av kommunreform och kortrutt. Självstyrelsen ligger för långt borta från människors vardag och ålänningarna tar den för given. Han vill heller inte vara självstyrelsens kyrkstöt i lagtinget. Det är förstås en legitim åsikt, men inte en som representerar en rörelse med framåtanda. Genom att byta till Centern menar Eriksson att de som röstade på honom får inflytande i kommande regering, där gör hans röster mest nytta.
Vad de övriga 470 personerna som röstade på Ålands framtid får nu är däremot oklart. De får troligtvis se sin rörelse utan politisk representation på landskapsnivå. De kan också mycket väl se hela rörelsen tyna bort, med grundaren som baneman.
De självstyrelsepolitiska frågorna lär inte direkt få en skjuts av att partiet som har frågan högst upp på sin agenda försvinner ur lagtinget. Det är förstås ingen omöjlighet att Eriksson lyckas influera Centerns linje, men det troliga är att den självstyrelsepolitiska agendan får tuff konkurrens i Centerns partiprogram. Anders Eriksson menade på måndagens presskonferens att ÅF kanske kan återgå i tankesmedjeform, en rätt krass analys av den politiska självstyrelse/självständighetsrörelsens framtidsutsikter.
Det här är inget annat än en kris för partiet, men man ska vara försiktig med att dödförklara ÅF riktigt än.
Det gäller förstås att ha Obunden samling i minnet. Partiet var fullständigt uträknat efter att Ob:s lagtingsledamöter och Frisinnad samverkan bildade Moderat Samling Åland och tog partikassan med sig. I valet för drygt en vecka sedan tog Obunden samling lika många lagtingsplatser som Moderaterna vilket betyder att det går att återuppstå från de döda. Men då krävs en kraftsamling likt den som Obunden samling har lyckats göra med Bert Häggblom vid rodret.
Det kanske mest iögonfallande med gårdagens nyhet är ändå de ÅF-reaktioner som Nya Åland tog del av efter beskedet. Partiets slutsats är att det inte är lätt att sitta ensam i lagtinget och att beslutet att Eriksson nu går till Centern har fattats i samförstånd med kandidatgruppen och partistyrelsen.
Men en livskraftig politisk rörelse borde ha uttryckt sin upprördhet över vad som inte kan ses på något annat sätt än ett svek. Istället för att ställa sig på barrikaderna ursäktar partiet sig under tiden som partiet nu tvingas gå på plankan. Har Ålands framtid inte mer kämpaglöd än så är det minst lika oroväckande för partiets framtid som ”Antas” avhopp.
På onsdag kväll diskuteras Ålands framtids framtid, då måste man lyckas kraftsamla om partiet ska ha någon chans att överleva.
