DELA
Foto: Tatiana/JC/Wikimedia Commons
När Serena Williams tappade humöret och skällde på domaren och när Novak Djokovic i ilskan okontrollerat slog i väg bollen så att den träffade en linjedomare kommenterades händelserna på helt olika sätt av en och samma sportreporter i New York Post.

Dubbla standarder

I frustration slår den manliga världsettan i tennis iväg en boll som olyckligt träffar struphuvudet på en kvinnlig linjedomare som tappar andan.
Tennisstjärnan blir diskvalificerad, helt enligt reglerna.
Dagarna efter fylls ett Instagramkonto av hat och mordhot. Men inte hans, utan hennes.

Hittills obesegrad under året jagade världsstjärnan Novak Djokovic i veckan i storturneringen US Open sin artonde Grand Slam-titel; hade han lyckats bärga den hade han ytterligare närmat sig Roger Federer och Rafael Nadal i jakten på titeln som tidernas allra främsta tennisspelare.

Främsta manlige tennisspelare, vill säga, för upp till Margaret Courts 24 och Serena Williams 23 Grand Slam-titlar är det ännu lång väg att gå.

Det blev emellertid en tidig och snöplig turneringssorti för storfavoriten. I frustrationen efter ett förlorat game i mötet med Pablo Carreno Busta drämmer Djokovic iväg en boll bakom ryggen som råkar träffa en linjedomare på halsen. Hon faller ihop hostande, med uppenbarliga problem att få luft. Djokovic, som inser sitt misstag, är snabbt framme för att titta till henne.

Efter några dramatiska minuter reser sig domaren och kan lämna banan för egen maskin – senare rapporteras att hon till all lycka mår efter omständigheterna väl.

Djokovic blir i sin tur diskvalificerad och tvingas lämna turneringen. Senare ber han ångerfyllt om ursäkt i sociala medier. Han nämner inte linjedomaren vid namn i sitt inlägg, uttryckligen för att bespara henne oönskad uppmärksamhet.

Det får hon snart ändå. Dagen efter incidenten publicerar media både hennes namn och Instagram-uppgifter.

Föga överraskande tar det inte länge innan linjedomarens konto fylls av hat och rena mordhot. Hon blir beskylld för att fejka och för att med flit ha fått Djokovic diskvalificerad.

Andra går betydligt längre i sitt plötsliga och oresonlig hat mot en tidigare okänd tennisdomare. Man hånar hennes döde son som i unga år omkom i en cykelolycka. Någon skriver bland annat: ”Oroa dig inte, du kommer snart att återförenas med honom.”

Djokovic, som försvarades av sina fans, gick ut i sina kanaler och tackade för stödet. Samtidigt påminde han om att linjedomaren inte gjort något fel och bad sina fans om att också visa henne stöd och omtanke.

I ärlighetens namn borde han naturligtvis i stället, tydligt och kraftfullt, tagit avstånd från de groteska påhoppen.

Tidningarna som publicerade uppgifterna om linjedomaren var fullt självklart medvetna om vart det skulle leda, och har således grovt svikit sitt publicistiska ansvar.

Två år tidigare spelar världsstjärnan Serena Williams US Open-final på samma arena där hon möter stjärnskottet Naomi Osaka (som även vann årets titel). Efter ett gräl med huvuddomaren, där Williams bland annat kallar honom för ”tjuv”, får hon ett poängavdrag för osportsligt uppträdande och förlorar matchen.

Media går hårt på Williams efteråt – New York Post publicerar exempelvis en artikel med rubriken ”Serena agerade som en sur förlorare”.

I samma tidning och av samma sportreporter publiceras två år senare en artikel under rubriken ”Det överdrivna straffet för Novak Djokovic är fruktansvärt för US Open”.

Det är Johanna Fuentes, chef för globala kommunikationer på Warner Bros, som i en mycket talande tweet – där hon ställer artiklarna mot varandra – uppmärksammar oss på att kvinnliga och manliga, respektive svarta och vita, tennisspelare fortsättningsvis blir bedömda efter dubbla standarder.

Än de stackars domarna? Den gamle tennislegendaren Boris Becker, i dag kommentator på Eurosport, passade i en herrsemifinal i US Open häromdagen på att i direktsändning hylla den kvinnliga huvuddomaren.

Men inte för hennes arbete, ånej. ”Jag måste säga att domaren är extremt söt. Man äter med ögonen också”, löd Beckers uppenbart sexistiska kommentar.

Årets US Open-turnering, och rapporteringen från den, visar med önskvärd tydlighet att även tennisvärlden har en hel del att jobba med ur ett jämställdhetsperspektiv.