Du väljer själv om du smittas av hiv
Om du åker på södernsemester och kommer hem med hiv, vem bär skulden för det? Vem har ansvaret?
Det har på senare år förekommit ett antal rättegångar mot så kallade hiv-män, män som har haft oskyddat sex med kvinnor trots att de känt till att de bär på smittan. Det är upprörande, eftersom det kan leda till att partnern blir väldigt svårt sjuk, kanske dör i aids.
De som bär sig åt så döms till stränga straff.
Rubriken här ovan är från lördagens Hufvudstadsbladet. Där träder en smittad fram och vill vända på steken. Åtminstone till hälften. Han säger bestämt att den som sysslar med oskyddat sex i lösa förbindelser ingalunda är ett oskyldigt offer.
Han har gjort det själv och smittats. Han kan inte lägga skulden på någon annan än sig själv, säger han
Mannens budskap är att du väljer själv om du smittas av hiv eller inte. Och han är bekymrad över att så många väljer att inte skydda sig. De tar inte sitt ansvar för sig själva.
Väldigt långt är det så. Om vi frånser fallen där sjukhus har gett smittat blod till sina patienter så har de smittade ett stort ansvar för det som hänt.
Om man lever i celibat är risken att smittas med hiv närmast obefintlig.
Om man håller sig till en partner, en som man kan lita på, är risken att smittas likaså liten.
Om man lever runt litet mer men ser till att skydda sig så är risken fortfarande liten.
Så hur kommer det sig att könssjukdomarna ökar trots att vi vet hur man skyddar sig, vet vilka riskerna är?
Har folk vant sig vid tanken på hiv och aids, så där som man vänjer sig vid att det finns huggormar i terrängen. Man är inte rädd, man vet hur man går. Och till slut blir man slarvig och blir biten.
Medicinerna som används i dag är effektiva, man dör inte på samma sätt som för 20 år sedan. Skrämseleffekten är inte densamma. Men hur många vill leva resten av sitt liv med en kronisk sjukdom, som måste behandlas och som gör att de är en risk för folk i sin omgivning?
Vi ser på tv skräckrapporter från länder i Afrika, där i stort sett halva den vuxna befolkningen är smittad. Barn föds med smittan.
Där är det ofta gamla traditioner, okunskap och religionen som sätter hinder för att stoppa spridningen. Vi kan inte skylla på något av detta.
Vi kan för all del också hävda att vi sköter oss. Vad är 200 fall per år? En droppe i havet. Men är det inte 200 fall för mycket?
I fjol upptäcktes närmare 14.000 fall av klamydia i Finland. Också det en könssjukdom som smittar genom oskyddat sex. Tänk om det hade varit hiv. De som drabbades skyddade sig inte. Risken fanns.
I Sverige konstaterar man att smittan håller på att krypa ner i ålder. Ungdomar är inte, eller förstår inte, att vara rädda om sig. Det kanske är tufft att ta risker. Den hiv-smittade mannen i Hufvudstadsbladet berättar att han möter sexpartner som är redo att ha oskyddad sex med honom. Han är närmast chockad över en sådan inställning.
Detta har nämligen mer än en sida. Om den som smittas anmäler saken så är det den som spred smittan som döms, inte den som lät bli att skydda sig.
Vi tycker antagligen inte ett dugg synd om den som spred smittan. Vi tycker sannolikt synd om den som smittades. Men faktum är att båda hade ett ansvar för det som skedde. Det går inte att bli smittad genom oskyddat sex om man ligger ensam i sängen. Och risken är liten om man använder kondom.
