Donald Trump lyfter antidemokraters hopp
Donald Trumps seger sänder en tydlig signal till antidemokratiska rörelser. I bästa fall fungerar valet som en väckarklocka för etablerade partier som värnar om demokrati.
Donald Trump. Världens mäktigaste man. I ett väldigt tudelat land. En ledare som diktatorer hyllar och som trakasserar kvinnor, driver med funktionshindrade och fäller rasistiska, islamofobiska och antisemitiska kommentarer. Men också en ledare som lyckats aktivera de vita männen att göra sin röst hörd i ett demokratiskt val.
Skrällsegern , som känns som ett milt uttryck i sammanhanget, hyllas av populister världen över. Den sänder en tydlig signal om att det går att nå världens högsta politiska post genom att ställa folkgrupper mot varandra. Resultatet är också en käftsmäll mot opinionsundersökningarna som misslyckades med sitt uppdrag att förutspå sympatierna för Trump. I ett större perspektiv betyder det att ingen nu blir överraskad om ett högerextremt parti blir störst.
Tänkaren Anne Applebaum konstaterar i Dagens Nyheter (9.11) att Trump ingår i ett globalt nätverk som förenas av föraktet mot västvärlden. De övriga partierna är Frihetspartiet i Österrike, holländska Partiet för frihet, UKIP, Fidesz i Ungern och Polens Lag och Rättvisa. Det är en brokig skara som ändå förenas i sin ideologi och idévärld. Deras ideologi, som ibland är formell och ibland inte, motsätter sig homosexualitet, rasintegration, religiös tolerans och mänskliga rättigheter, enligt Applebaum. Det finns inga tecken på att nätverket håller på att tyna bort, tvärtom växer de.
Det är den ideologin Trump nu ger luft under vingarna. En av de gladaste var extremhögerpartiet Front Nationals partiledare Marine Le Pen som hoppas på extra energi av Trumps vinst. Nu är frågan inte om utan vilka andra populister och högerextrema i Europa som klarar av att utnyttja läget.
Därför är Trumps seger ytterligare en påminnelse om hur vi som tror på ett öppet och demokratiskt samhälle inte får ta det nuvarande läget för givet. Kanske resultatet kan fungera som en väckarklocka för de etablerade partierna som anser att demokrati och jämlikhet är värd att kämpa för? Klockan har i och för sig redan ringt ljudligt. Nu krävs mer än att etablerade politikerna fördömer uttalanden. Det väsentliga är att de etablerade politikerna kommer med modiga, konkreta förslag som återupplivar framtidstron. De kommer förmodligen krävas överenskommelser över de klassiska blockgränserna som cementerat sig.
Den klassiska höger-vänster-skalan har fått konkurrens då väljarna är beredda att röra sig över partigränserna i en större utsträckning än tidigare. En av de intressantaste skalor i nuläget är globalister–anti-globalister. I vilket läger man sällar sig till beror på om man ser möjligheten eller hoten i en allt mer globaliserad värld. USA:s stora industriregion ”rostbältet” där delstaterna New Jersey, Pennsylvania, Ohio, Indiana och Michigan ingår har i mångas ögon förlorat på globaliseringen. Företagen har seglat utomlands medan arbetskraften, ofta demokrater, stannat på landbacken.
Valresultatet visar ett mycket splittrat folk. Trenden känns igen i från sommarens politiska jordbävning britterna röstade för brexit. På den andra sidan står landets svarta befolkning, endast åtta procent av dem valde Trump. Bland landets unga var Clinton en klar favorit, enligt CNN:s vallokalsundersökningar. Samma trend kunde också ses i samband med den brittiska folkomröstningen; pensionärerna röstade för att lämna unionen medan ungdomarna ville stanna. Ungdomar, för vilka dagens globalisering är en självklarhet, inser att man behöver bygga broar och inte murar.
