DELA
Foto: Jonas Edsvik
Dagens gästledarskribent är Maj-Len Lindholm, en av de riktiga Nyan-veteranerna som var med och startade tidningen 1981. Vid sidan av journalistiken arbetade hon på gården i Jomala Gölby och går i dagens ledare upp till kamp för djurens rätt. Korna i bakgrunden är av rasen Belted Galloway.

Gästledare: Djurens välfärd är allas ansvar

Det är aldrig okej att djur far illa. Ingen ursäkt eller bortförklaring håller. Tidsbrist, sjukdom, orken tryter, har inte råd, djur klarar sig alltid på något sätt. Inget av det där duger, har man ansvar för ett djur handlar det om omsorg dygnet runt, år ut och år in.

Många djur lever länge. Det ska man veta och mycket därtill när man köper en hund, ett marsvin eller en häst. Sedan är det stor skillnad på grundbehoven hos ett marsvin och en häst, men ansvaret är lika stort.

 

Det talas mycket och ofta om djurskydd i dag, en angelägen sak eftersom det vanligen handlar om brister och ansvarslöshet när det gäller djurs välfärd. Vi är många som upprörs när vi i pressen läser om hästar som svultit ihjäl, om misskötta får och nötkreatur som är avmagrade och lever i sin egen avföring. Hur skall man förstå varför sådant händer?

 

Vilka förklaringarna och ursäkterna än är, är de oacceptabla. Klarar man inte själv som djurägare av att ta hand om sina djur måste man ha kurage nog att be om hjälp, även om det svider. Grannar, vänner, släktingar kan bidra. Det finns lösningar på de flesta problem. Ingen ansvarsfull medmänniska vägrar att hjälpa, utvägar kan man alltid hitta.

 

Att pandemin skulle få betydelse också för djurskyddet hade man inte kunnat föreställa sig innan. Men så är det. Plötsligt blev människor ensamma och isolerade, började jobba hemifrån och fick mera egen tid, man tyckte det skulle vara trevligt att ha ett husdjur. I Sverige fanns det under förra året en stor efterfrågan på hundvalpar och kattungar. Det uppstod väntelistor hos olika uppfödare. Visst är det ljuvligt med en söt kattunge eller hundvalp, vem smälter inte för något så gulligt. Men katter och hundar, så väl som alla sorters djur, växer fort och kraven på skötsel växer med dem. Det man inte tänkt på innan blir verklighet. När det sedan blir för jobbigt, för dyrt, för tidskrävande, vill somliga göra sig av med djuret. Försöker kanske sälja hunden eller katten, vilket inte alltid är lätt. I stället blir djurskyddshem och -föreningar överbelastade.

Så finns det de som släpper ut katten vind för våg i naturen och övertygar sig själva om att den klarar sig nog. Visst tar katten fåglar och möss i naturen om den måste, eller vill roa sig litet. Men den lever ett dåligt liv utan människans omsorg. En katt är ett husdjur som behöver värme och kärlek, husrum och mat för att leva ett gott kattliv.

 

Det är upprörande att inte folk förstår det. Ännu värre är det att låta sina hästar svälta ihjäl i brist på foder. Eller låta sina får dö i samband med svåra lamningar, eller så har man låtit dem ligga i fårhuset och svälta ihjäl i smuts och bråte, utan mat och vatten. Det har också hänt på vårt lilla Åland att kor som inte klarat kalvningen utan hjälp, tvingats ligga i plågor och lidande tills de självdött. Det handlar om djurplågeri i allra högsta grad.

Det här är gamla historier nu, men det kan hända igen. Enligt uppgift har djurskyddsanmälningarna ökat med mer än det dubbla de senaste åren och de allra flesta är befogade.

 

En ny djurskyddslag är på kommande i riket och likaså på Åland. Den gamla åländska lagen från 90-talet anses bristfällig och otydlig, ger för mycket utrymme för tolkningar. Det skapar osäkerhet för både djurägare och för dem som skall tillämpa lagen.

Ofta handlar det om svåra avgöranden för den tjänsteman som skall fatta beslut om skyddsåtgärder. Omhändertagande, avlivning, eller bara tillrättavisning och rådgivning? I detta sammanhang bör också poängteras vikten av sakligt och humant bemötande gentemot djurhållaren. Det är nödvändigt med klara och tydliga anvisningar. Nu kan exempelvis ett omhändertagande av ett misskött djur ske endast i ”akut nödsituation”. I vissa fall en svår bedömning att göra.

Då föreläggs i stället vite/böter i första hand och det säger sig självt att det inte hjälper ett djur som far illa.

 

Ålands miljö- och hälsoskyddmyndighet, ÅMHM, är Ålands djurskyddsmyndighet och den instans som tar emot och utreder alla djurskyddsanmälningar. I en ny djurskyddslag borde stadgas att åtgärder kan verkställas snabbt. Det kan gå lång tid innan ett djurskyddsbrott kommer till domstol. Och vad händer med djuren under tiden?

 

”Djur skall på bästa möjliga sätt skyddas mot lidande, smärta och plåga, samtidigt som välbefinnande och god behandling skall främjas”.

Så står det i rikets nuvarande djurskyddslag och är något som alla som har ansvar för något djur, vare sig det är sällskapsdjur, produktionsdjur, hobbyhästar eller fjäderfän borde följa.

 

Och vet ni vad – välbefinnande för ett djur betyder väldigt ofta mat i tillräcklig mängd. Kan du räkna revbenen på hästen, kon eller hunden, då känner den nog inget välbefinnande. Det räcker långt att använda sitt ”djuröga” om man så är matte, husse, bonde eller bara vanlig djurvän.

MAJ-LEN LINDHOLM

NYAN 40 ÅR

Nya Åland fyller 40 år i år och bjuder därför på gästledare av tidigare medarbetare.

Dagens gästledarskribent är Maj-Len Lindholm, en av de riktiga Nyan-veteranerna som var med och grundade Andelslaget Åländsk Rapport 1981 och sedan jobbade på den nya tidningen Nya Åland från start. Lindholm var tidningens familjeredaktör fram till pensioneringen 2008.

Åsikterna i gästledaren är skribentens egna.

 

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp