Discgolfdebatten är överhettad
Planerna på en discgolfbana vid Lotsberget har lett till en hätsk debatt. Det kan tyckas trivialt, men frågan om discgolfbanan har blivit en fråga om den självupplevda rätten att vistas på stadens allmänna grönområden.
Diskussionen om den nya 18-håls discgolfbanan på Lotsberget har gått het den senaste veckan. Men temperaturen steg lite väl högt. Discgolfförespråkarna kallades egoister och naturförstörare. Förespråkarna å sin sida fokuserar uppsvinget för den åländska ekonomin (enligt deras beräkningar drygt 13 000 övernattningar) och att aktiviteten engagerar många ungdomar som annars hade suttit framför sina skärmar.
Åtminstone 350 personer har skrivit på en namninsamling mot den nya discgolfbanan. Ungefär lika många har skrivit på en insamling för den. Frågan engagerar, men har fått oskäligt stora proportioner.
En discgolfbana på Lotsberget räddar inte den åländska ekonomin. För de som är intresserade av att spela finns det 174 korgar på 14 banor. Att discgolfen skulle gynnas av en ny bana i Mariehamn finns säkert goda argument för, men om Lotsberget väcker så pass kraftiga reaktioner: varför inte välja en annan plats?
Förespråkarna menar att turisterna vill spela på en naturskön bana, men det måste väl finnas andra alternativ? För discgolfturisterna finns dessutom redan många vackra banor att spela på. Vill man istället främja ungdomars fritidsaktiviteter så är knappast havsutsikten avgörande.
Å andra sidan, om det nu blir så att några korgar sätts upp runt Lotsberget så diskvalificerar det inte alla andra från att vara där. Trycket lär minska i Badhusparken vilket borde gynna de som oroar sig för flygande discar, spelarna skulle helt enkelt spridas ut mer.
Enligt discgolfförbundet spelades det 130 000 rundor mellan juli ifjol och september i år. Om man slår ut det jämt över alla Ålands discgolfhål så spelas varje hål i snitt 1,6 gånger per dag. Siffran är högre i Mariehamn, men det borde ändå finnas utrymme att vistas där utan att frukta för sin säkerhet.
Den expansiva discgolfsatsningen har gått fort. Och många kanske inte var beredda på ökad aktivitet på de platser där korgarna nu finns. Det kan förklara att många nu reagerar så starkt på en fortsatt exploatering. Frågan om utökad discgolf i staden har blivit en fråga om vem som har rätt att vistas på de områden som ännu tillåter människor att ströva fritt, om vem som ska ha företräde till utsikten över hamninloppet eller en promenad genom Badhusparken. Och den frågan är befogad, men det måste gå att föra ett samtal om att sätta upp några korgar utan att debatten spårar ur.
Stads- och lagtingspolitikern Nina Fellman (S) sammanfattade det hela i ett blogginlägg:
”Om inte vi kan prata lugnt om en discgolf-bana, vad finns det då för hopp för Israel och Palestina?”
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
