Din tid är över Paolo Roberto
Paolo Roberto, en av den traditionella manlighetens stora förespråkare i Sverige, visade förra veckan vad hans ideal egentligen handlar om.
Förhoppningsvis får hans demaskering allt fler män att kasta de där idealen i sophinken.
Paolo Roberto har alltid varit en tuff, tuff kille. Han debuterade som ”kicker” i Kungsträdgården på åttiotalet och döptes sedermera av beundrande medier till ”Kungen av Kungsan” efter att ha demonstrerat hur man sparkar folk i ansiktet i Staffan Hildebrands ”Stockholmsnatt”.
Han har sedan dess byggt hela sin karriär på sin ”manlighet”: som boxare, programvärd och mediagunstling. Inte förvånande var denna maskulinitet också av det antifeministiska slaget – ”radikal antifeminist” kallade han sig till och med. Kvinnor vill naturligt vara hemma med sina barn, sa han i en radiointervju med P3:s Hanna Fahl 2008. Deras hjärnor skiljer sig nämligen från männens, förklarade han:
”Jag tycker att det är en extrem vänsteridé om jämställdhet med alla galna queerteorier … Det är skillnad på vår biologi, det är skillnad på vår muskulatur, det är skillnad på våra hjärnor …”, pressade hans stora manliga hjärna fram den gången. Det blev en succé på nätet.
På sitt instagramkonto visade han ständigt upp den där muskulaturen. Män som inte låg i och tränade som han benämnde han ”syltryggar”, ett besynnerligt ord som i Robertoland antagligen betyder ”mesar”.
Förra veckan greps den store machohannen så för sexköp på en bordell full med traffickingoffer. Dagen efter ”talade han ut” i en tv-intervju och världen fick sig några värdefulla lektioner i hur män av Robertos sort beter sig i krissituationer.
Förkunnade han likt en sentida romersk stadsman att hans tid som mediafigur var över och att han skulle dra sig tillbaka till ett liv i obemärkthet och kontemplation? Hade erfarenheten som ertappad torsk på illegal bordell fått honom att problematisera sina machoföreställningar? Såg han framför sig volontärarbete och botgöring?
Oh nej. Tuffingen krökte sig som en mask i tv-soffan, talade om sitt ”självskadebeteende” – som om det varit han som blivit skadad – och lät förstå att han utsatts för övergrepp i barndomen. Nästa morgon var han sedan ute på löprunda på de sociala medierna igen, iförd svindyra träningskläder, redo att ”försöka plocka ihop bitarna av ett krossat liv”. Det bör, för tydlighetens skull, tilläggas att han menade sitt eget …
Kanske hade hans manliga hjärna räknat med lite snabb sympati från en förstående allmänhet och sedan tillbaks till ”Farmen” igen? I såna fall hamnade nog den manliga hakan i det manliga knät ganska omgående. Avsked från i stort sett alla uppdrag, gatlopp och allmänt ursinne. Eldstormen har varit total efter hans tv-framträdande – och åtskilliga av de mest obarmhärtiga kommentatorerna har varit män.
Oisin Cantwell konstaterade i Aftonbladet att Roberto under intervjun troligen medgivit att han gjort sig skyldig till ”oaktsam våldtäkt”, en relativt ny brottsrubricering införd i samband med samtyckeslagen 2018. I Expressen flinade Alex Schulman elakt åt Robertos joggingtur: ”Där springer han, syltryggen”. Och på de sociala medierna verkar det faktiskt vara männen som rasar högst denna gång.
Det är hoppfullt.
För de är trötta på dig, Paolo Roberto. Verklighetens män, flertalet. För varje tuffing som du har det nämligen alltid funnits tio syltryggar som fått din fot i ansiktet och sakta men säkert fått nog. Förhoppningsvis är de stillsamt på väg att förpassa dina dinosaurieideal till historiens skräpkammare genom att bara stanna hemma med sina barn, propsa på samma lön för samma arbete och säga ifrån när såna som du slår, dominerar och våldtar.
Hela din föreställning om traditionell manlighet bygger ju på förtryck och den starkares överordning. Men din spelande muskulatur signalerar i den nya världen inte auktoritet utan de fegas våld mot de utsatta. Och nu tar de maktlösa makten.
Spring, Paolo Roberto, spring. Din tid är över.
