DELA
Foto: Ida K Jansson
Hur mycket bryr sig Europa om att upprätthålla de demokratiska spelreglerna, som mänskliga rättigheter och allmänna samt fria val?

Diktatoriska inslag breder ut sig i Europa

I Polen hölls den andra omgången av landets presidentval förra veckan. Kampen mellan den sittande konservativa presidenten och hans liberala utmanare slutade i seger för den förstnämnda.
Landet har visat upp fler auktoritära tendenser under de närmaste åren, vilket även berör oss på Åland.

Den andra omgången av Polens presidentval vanns av den nationalkonservative Andrzej Duda. Den sittande presidenten vann kampen mot den liberale Rafal Trzaskowski. Valet var mycket jämnt. Rösterna föll 51,2 procent åt Duda och Trzaskowksi fick 48,8.

Under sin tid som president har den 48-årige Duda fört Polen i en mer konservativ riktning och landet har bland annat hamnat i konflikt med EU på grund av en kontroversiell justitiereform som bedöms urholka domstolarnas oberoende.

Hur mycket bryr sig Europa om att upprätthålla de demokratiska spelreglerna, som mänskliga rättigheter och allmänna samt fria val? Ungern bevisade under våren att demokrati väger lätt när statsminister Viktor Orban fick igenom sitt förslag om utökade maktbefogenheter, vilka gav honom rätt att styra genom dekret under coronakrisen.

Det betyder att Orban inte behövde parlamentets godkännande för att få igenom en lag. Hans utökade maktbefogenheter upphörde under juni månad. Orbans parti Fidesz har över hälften av platserna i det ungerska parlamentet. Mandatfördelningen i parlamentet har visserligen fördelats enligt fria och allmänna val, men parlamentet har en auktoritär prägel.

Vad gör den Europeiska Unionen för att stoppa Orban att orientera landet i en auktoritär riktning? I en ledare i Hufvudstadsbladet (2.4.2020) skriver Tommy Westerlund att Ungern inte borde vara ett EU-land och att unionen måste visa handlingskraft för att tillrättavisa Orban. Westerlund kritiserar den ungerska statsministerns brutala sätt att hantera coronakrisen.

EU är tvungen att stå upp mot dylika diktatoriska inslag, som Orbans utökade maktbefogenheter. Länderna kan inte bryta mot de gemensamma spelregler som de accepterat vid inträde till unionen. Att utesluta Ungern ur gemenskapen är ett alternativt.

Det är ändå problematiskt att visa ut landet, eftersom Ungerns politik stöds av Polen och det krävs enhällighet bland länderna om ambitionen är att förpassa Ungern ur unionen.

Europa är i många personers ögon demokratins fäste, men vår kontinent har upplevt flera konflikter. Enväldiga ledare och stater har gjort sig starkare under de senaste tio åren.

Vladimir Putin och Ryssland erövrade Krim-halvön från grannlandet Ukraina år 2014 och landet har ännu kontroll över halvön. På andra sidan Svarta havet har Turkiets president Recep Tayyip Erdogan förtryckt minoriteter i landet en längre tid. Närmare Östersjön har Vitrysslands auktoritära ledare Aleksandr Lukasjenko suttit som statsöverhuvud sedan 1994, alltså i över 25 år.

Listan kan göras lång på angrepp mot demokratin, minoriteter och attacker på andra länder.

Ett medlemskap i EU för Turkiet är inte aktuellt under Erdogans ledning. Finland och EU protesterade kraftigt när Ryssland annekterade Krim och utlöste sanktioner mot vårt östra grannland. Det är bra. Men EU och Finland kan inte dunka sig i ryggen för att tidigare försvarat demokratin. Arbetet att värna om de demokratiska spelreglerna fortsätter.

Ska Finland och Åland bry sig om vad som försiggår i diktaturerna? Åland har ingen egen utrikespolitik utan den styrs från riket, men landskapet har möjlighet att påverka regeringen på fastlandet. Den möjligheten bör Åland ta vara på.

På individnivå kan ålänningarna själva påverka diktaturerna genom att låta bli att resa till dem. Genom att åka till en diktatur stöder resenärerna en stat som kränker mänskliga rättigheter. Vi bör alla fråga oss om vi godtar att minoriteter förföljs, områden annekteras eller parlaments maktbefogenheter avvecklas.

Att människor inte reser till diktaturerna, innebär ekonomiska och imagemässiga konsekvenser för de här ländernas regimer. Turkiet är exempelvis ett land dit folk reser för att göra en solsemester och Ungerns huvudstad Budapest är ett populärt kulturellt resemål.

Hur väljer finländarna och ålänningarna att agera, ska vi kräva tillämpandet av demokrati eller inte? Är vi i så fall beredda att avstå från turistmål som Budapest eller Istanbul, för att inte ge mer makt åt diktaturerna?