Det tassande ljudet av tusen små steg
Höstens händelser visar att den traditionella statskuppen, blixtsnabb och brutal som ett yxhugg, är passé. Nutidens illegala väg till makten sker med en diskret förflyttning i tusen små steg, vart och ett i sig ofarligt. Hur kan demokratin skyddas mot fenomenet, uppfunnet av nazisterna?
Alla känner numera till Godwins lag. Den formulerades när det hetsiga käbblet för första gången tog fart på nätet, i de sociala diskussionsgrupperna på usenet som var Facebooks och Twitters föregångare. Den lyder, ungefär: ”Den som först jämför sin meningsmotståndare med Hitler förlorar diskussionen”.
Länge var lagen ett effektivt, skämtsamt skydd mot alltför vildsint argumentation. Men kanske har den även på ett olyckligt sätt gjort oss döva för en livsviktig larmsignal?
Den västerländska demokratin utsätts ju trots allt just nu för sitt allvarligaste angrepp sedan nazisterna kom till makten i Tyskland på trettiotalet. Och samhällsreaktionen liknar mest en axelryckning.
Det sedvanliga sättet att gripa styret i strid med folkviljan är den gamla hederliga statskuppen. Har man bara stöd av militären är saken klar: ”Makten växer ur en gevärspipa”, som Mao Zedong lär ha uttryckt saken.
Men Hitler visade att det finns andra sätt. Hans första försök att ta över Tyskland i Munschen 1923, var så löjeväckande ofarligt att dess namn har blivit synonymt med den komiskt misslyckande kuppen – putschen. Men samtiden skrattade inte tio år senare när den passionerade korpralen från första världskriget plötsligt var både rikskansler och rikspresident – den jublade. En opinionsundersökning i augusti 1934 visade att Hitler hade stöd från 88 procent av den tyska befolkningen.
Vad hade hänt? Nazisterna hade tagit sig hela vägen fram till envåldsstyret med tusen diskreta steg, där vart och ett gick att urskulda eller bortförklara. En civiliserad nation med höga ideal lockades på det sättet ner i ett moraliskt fördärv med förintelselägren som en grotesk slutpunkt.
Det är det fasansfulla slutet i den processen som gett upphov till Godwins lag. Att göra jämförelser med det ojämförliga blir ju bara löjligt. Det är dock där vi tänker fel. Granskar man tvärtom inte varje steg i en urholkande utveckling kritiskt kommer avgrunden emot fortare än vad man anar.
Den viktiga läxan från Hitlereran, vår epoks största katastrof, är inte att den var unik, utan att den mycket lätt kan hända igen.
Kanske har vi redan kommit en god bit på väg?
Man kan hävda att det inte är så farligt, det som händer i USA just nu. Trump är bara Trump. Lite dålig förlorare så där.
Men tittar man bakåt – det räcker med fem år – blir perspektivet hisnande. USA:s president har den senaste månaden försökt hålla sig kvar i Vita Huset i strid med lagen och konstitutionen. Han uppviglar sina anhängare i den politiska apparaten till öppet valfusk och försökte under valkampanjen tvinga självständiga myndigheter som FBI att utreda och arrestera hans politiska motståndare.
Vi bevittnar helt enkelt ett naket försök till statskupp i ”världens största demokrati”. Men ramaskriet har uteblivit och omvärlden ler bara lite generat. De tusen små stegen har trubbat av samtiden.
Man kan höra det tassande ljudet av dem överallt just nu. Polen och Ungern vägrar för tillfället att godkänna EU:s hela budget om man inte skrotar den grundläggande principen att medlemmarna måste vara säkra rättsstater. Återigen har ramaskriet uteblivit.
Trump har återupplivat Goebbels maxim om att ju större lögnen är, desto mera blir den trodd, och över hela världen – hela vägen in i det åländska lagtinget – tillämpas den mer och mer som politisk metod.
Förneka vetenskapen, hetsa mot de främmande och terrorstämpla meningsmotståndarna.Vi har varit där förut.
Läxan vi måste lära oss av det amerikanska haveriet att det är fullt legitimt att varna för även de smärre överträdelserna.
Färden nerför pulkabacken må gå långsamt i början, men om det vid dess slut väntar ett stup gäller det att sätta stopp och säga ifrån i tid.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
