Det som inte syns finns knappt
Varför marknadsför sig inte det litterära Åland på Göteborgs bokmässa?
Litterärt behöver inte Åland skämmas för sig. Här finns ett tiotal aktiva författare som håller hög kvalitet på sina alster, här finns ett förlag som bland annat gett ut en Finlandianominerad bok, här finns en konsertserie med litterär anknytning och här finns Litteraturdagarna som har ett mycket gott rykte om sig i de nordiska kulturella kretsarna.
För att vara en ö med under 30.000 invånare är vi synnerligen litterära.
Den kulturella marknadsföringen är däremot svajig. Kulturella satsningar försvinner bokstavligen in bland bibliotekets hyllor. Samtidigt läser vi om ytterligare golfsatsningar, och ytterligare försök att få turister att besöka Åland.
Näringslivets turistsatsningar är långt från de kulturella satsningarna, trots att målgrupperna inte markant skiljer sig från varandra.
När Göteborgs bokmässa arrangerades i början av september fanns få representanter för det rika åländska litterära livet på plats för att marknadsföra sig och Åland.
En gemensam åländsk satsning på bokmässor skulle vara rimlig och relativt enkel att genomföra. Som tillhörande ett svenskt språkområde är det också självklart att marknadsföra sig i Sverige.
Om åländska förlag, författare och kanske framför allt det litterära flaggskeppet Litteraturdagarna tillsammans hade en monter på Göteborgs bokmässa skulle det varken innebära särskilt höga kostnader för de inblandade eller orimligt mycket jobb.
De finlandssvenska tidskrifterna, som sannerligen inte är välbeställda, delar på ett bord eller en monter under de finlandssvenska bokmässorna. Tack vare att många delar minskar utgiften och arbetsbördan blir mindre då många turas om att finnas på plats.
Givetvis är kulturturister lika starka konsumenter som golfturisterna. De bor på samma hotell, de behöver äta och de vill köpa souvenirer. En typisk kulturkonsument är synnerligen köpstark, men behandlas inte som en sådan då det gäller att locka turister till Åland.
I hög grad är problemet sprunget ur att kulturarrangörerna vanligen inte är särskilt marknadsmedvetna. En vanlig inställning är att man utövar kultur för att må bra av det. Att blanda in pengar i sammanhanget är inte direkt fel, men det är ingen som kommer att tänka på det.
Å andra sidan greppar inte heller Turiståland tag i kulturen. Sommarverksamheten är marknadsförd till lust och leda, även då arrangemangen inte håller måtten, medan det är tyst om vinterverksamheten.
Det gäller för Litteraturåland att upphöra tro att man inte kan tjäna pengar på kultur. Det kan man nämligen. Också.
