Det sista ordet är inte sagt i den grekiska tragedin
Den tragiska farsen går vidare. Ett nej, ett avhopp och nya hårda ord. Grexit rycker närmare.
Den europeiska unionen genomlever sin hittills största kris, och den blev genast lite värre när det grekiska folket i går sade nej till de villkor som ”trojkan” (EU-kommissionen, internationella valutafonden IMF och Europeiska centralbanken ECB) satt upp för fortsatta lån till Grekland.
På gatorna i Aten firade nej-sidans anhängare, i Tyskland tog ledande politiker till brösttoner och förklarade att Grekland aldrig varit så nära att få lämna euron som nu. Och mitt i allt sitter EU-ledarna och kliar sig i kalufserna och funderar på hur i all världen de ska göra nu.
Debatten kring Greklands ekonomiska kris har blivit allt smutsigare sedan Alexis Tsipras och hans parti Syriza tog över makten i Aten i Januari. Det hela eskalerade dagarna före gårdagens folkomröstning då den grekiske finansministern Yanis Varoufakis kallade landets långivare för ”terrorister”. Dessförinnan hade ett propagandakrig utspelat sig mellan, främst, den tyska och den grekiska regeringen. Från tyskt håll har uttalats att grekerna hade att välja mellan att rösta ja eller begå självmord. Tsipras har försökt med både mjukare tongångar (främst internationellt) och betydligt tuffare (främst nationellt).
Så röstade folket nej. Och problemet blev än djupare.
Bara timmar efter att Varoufakis förklarat att regeringen i Aten nu hade en ny grund att stå på i förhandlingarna så valde han att avgå. Skälet i går morse var att det skulle underlätta framtida förhandlingar om han inte är med. Förmodligen en riktig iakttagelse, då de han kallade terrorister för bara några dagar sedan säkert skulle ha lite svårt att ta honom på allvar.
Men från Euro-ledare har det varit skeptiska uttalanden. Finlands statsminister Juha Sipilä sa: ”Grekerna har i folkomröstningen valt en osäker väg för hur deras framtid ska byggas upp. Eftersom majoriteten röstade ”nej”, måste Greklands regering nu förklara för de andra euroländerna på vilket sätt den tänker stabilisera situationen i landet och hitta lösningar på landets problem”,
Liknande uttalanden har kommit från andra håll.
Frågan är dock hur hård linje euro-länderna vågar hålla. Det finns en rad problem. Det första är att grekiskt utträde ut eurozonen kan innebära att hela projektet med en gemensam valuta faller.
Än värre är hur de andra krisländerna (Spanien, Portugal, Irland med flera) som redan genomfört hårda sparprogram kommer reagera om Tyskland går med på skuldavskrivning av de grekiska skulderna. Den givna frågan blir varför man går med på att skriva ned skulder för den som inte följer reglerna, men inte för de som gör det.
Dessutom måste EU brottas med den kommande brittiska omröstningen, där Storbritannien vill ha undantag från vissa delar i EU-fördraget och en lägre medlemsavgift.
Om EU/Euro-länderna är för givmilda mot grekerna kommer britterna att kräva än mer i förhandlingarna.
Å andra sidan kan man inte heller vika sig. Opinionen i allmänhet, och i Tyskland i synnerhet, har varit massivt för hårda tag mot Grekland. Inte minst de senaste veckornas oerhört kaxiga uttalanden från grekiskt håll har spätt på den hätska stämningen.
En rävsax, minst sagt.
Sannolikt är dock att det blir en ”politisk” lösning på problemet. Ingen får förlora ansiktet allt för mycket, men ingen får heller förlora allt för mycket. Ett förslag som synts är att Grekland får sina avskrivningar, men att landet då heller inte får en cent i stöd under ett antal år framåt. Låter som en kompromiss som möjligen skulle kunna vara ett sätt att rädda mångas ansikten.
Sista ordet om en eventuell grexit är inte sagt. Nu väntar båda sidor på den andres drag.
<”Byline tfn”>
