Det måste finnas ett syfte
Landskapsregeringen öppnar för att ta över alkohollagstiftningen som ett sätt att utveckla självstyrelsen.
Men övertagande av lagstiftningsbehörighet bör inte vara ett självändamål.
Ålands landskapsregering vill utreda ett eventuellt övertagande av alkohollagstiftningen. Senast för ett år sedan, i samband med den omdebatterade ändringen av akohollagen på rikssidan, dök frågan upp i åländska sammanhang.
Ifjol gav landskapsregeringen, Ålands hälso- och sjukvård och Ämbetsverket utlåtanden med spetsig kritik till rikets lagförslag under remissrundan. Det fanns aspekter, däribland försäljningen av alkoläsk som ofta marknadsförs till en yngre målgrupp, som flera åländska instanser inte var nöjda med.
I samband med klubbandet av den nya rikslagen öppnade social- och hälsovårdsminister Wille Valve (MSÅ) för att Åland kunde ta över lagstiftningen på området, en idé som nu har letat sig in i budgeten för kommande år.
Landskapsregeringen skriver att den nu vill tillsätta en arbetsgrupp för att utreda ett eventuellt övertagande av lagstiftningen.
Viljan att ta över lagstiftningen på det här området motiveras delvis med att det är ett sätt att testa den nuvarande självstyrelselagens gränser. I budgeten redogör landskapsregeringen varför ett övertagande är av intresse:
”Landskapsregeringen ser med oro på utvecklingen av relationerna mellan Finland och Åland till följd av de stora utmaningarna med arbetet med en revision av självstyrelselagen, en åländsk representation i EU-parlamentet och den försämrade situationen för svenska språket i Finland. Åland och ålänningarna tenderar att vända sig allt mer västerut i takt med att förståelsen för självstyrelsen förefaller minska i Finland.”
Relationerna mellan riket och Åland brukar från åländskt håll skötas med en rätt försiktig diplomati. Att en sådan formulering därför ingår i kommande års budget är en tydlig markering österut.
Frågan kokar egentligen ner till två förhållningssätt. Den ena är förstås sakfrågan, om Åland skulle vinna på att ha en egen alkohollagstiftning eller inte. Den andra är hur lagstiftning på enskilda områden bör användas för att utveckla självstyrelsen på ett övergripande plan.
Gällande det specifika exemplet med egen alkohollag kan det vara en god idé att utreda en åländsk lagstiftning. Vi befinner oss i en tax-free-zon där handel på färjorna spelar en större roll för vår alkoholkonsumtion än i många andra områden i Finland.
Det motiverar en utredning över om en egen alkoholpolitik kan främja folkhälsan. Att också se till de två bryggerier som just nu finns på Åland och kunna anpassa till exempel regler för gårdsförsäljning är ett sätt att driva näringslivspolitik.
Däremot är det befogat att ifrågasätta om metoden är den bästa. Att ta över lagstiftningsbehörighet på olika områden är i och för sig ett sätt att utveckla självstyrelsen, men syftet måste vara tydligt.
Huvudanledningen måste vara att driva en egen politik, inte som reaktion på hur rikspolitikerna har skött relationerna till Åland.
Det finns förstås frågetecken även i sakfrågan. Sådana är Alkos vara eller icke-vara på Åland eller Ämbetsverkets roll som förvaltare över detaljhandelstillstånd.
Det är lätt att stirra sig blind på alla punkter där riket och Ålands syn på frågor inte har varit förenliga. Men egen alkohollagstiftning förändrar inte besluten om självstyrelselagen eller EU-platsen. Det innebär bara att Åland tar över alkohollagstiftningen. Och då måste Åland ha en vilja att göra något med den.
