SÖK
MENY
Det går inte att rädda yttrandefriheten genom att offra den
”Han går på tok för långt. Yttrandefriheten får aldrig bli underordnad Natoansökan”. Det säger den svenske yttrandefrihetsexperten Nils Funcke i Dagens Nyheter om statsminister Ulf Kristerssons (M) fördömande av dockprotesten mot Turkiets president Erdogan.
Protesten genomfördes i torsdags vid Stockholms stadshus, där en docka föreställande Erdogan hängdes upp i fötterna. Bakom aktionen stod de så kallade Rojavakommittérna, som i Turkiet likställs med terrorstämplade PKK.
”Farligt för svensk säkerhet”, och ”ett sabotage mot den svenska Natoansökan”: så beskriver Ulf Kristersson dockprotesten. Som om yttrandefriheten är som det fina porslinet som man ställer ut i vitrinskåpet men aldrig skulle våga använda. Det är svindlande hur snabbt Sverige har förvandlats till ett land där statsministern uttryckligen varnar medborgarna från att säga sin åsikt. Plötsligt verkar det inte längre vara självklart det som Nils Funcke påpekar, alltså att ”yttranden behöver inte gå hem i salongerna för att vara tillåtna”.
Varför vill Sverige och Finland gå med i Nato, om inte för att försvara sina demokratiska styrelseskick? Och kan man ens tala om ett demokratiskt styrelseskick om inte oliktänkande tillåts uttrycka sin åsikt?
Ulf Kristerssons förskrämda reaktion har spelat Rojavakommitteerna i händerna, på det sättet att statsministern framstår som en hycklare. ”Andreas”, en företrädare för aktivisterna, säger till Svenska Dagbladet att inget annat demokratiskt land i Europa skulle reagera på det här sättet för att en docka hängs upp. Han motsätter sig ett svenskt Natomedlemskap, även om han är medveten om han tillhör en minoritet. Men som han säger till SvD: ”Oavsett om 90 procent skulle vara för Nato har jag fortfarande rätt att protestera mot det”.
Utrikesminister Tobias Billström (M) tappade markkontakten helt och beskrev aktionen som ”en skenavrättning på en demokratiskt folkvald ledare”. Man föreställer sig hur en trött partikommunikatör fick ta honom åt sidan och säga: ”Tobias, det var bara en docka”. Och att kalla Erdogan för en ”demokratiskt folkvald ledare” i stället för en despot är också det hyckleri.
Aktionen fick förvisso politiska konsekvenser. Sveriges talman tvingades skjuta upp ett planerat besök i Ankara. Turkiets utrikesminister sa att ”Sverige har ett ansvar här” och att det inte räckte med att bara fördöma händelsen. Om Kristersson och Billström bara hade haft kurage att stå upp för Sveriges yttrandefrihet hade de undvikit att öppna för nya krav från Turkiet för att acceptera ett svenskt Natomedlemskap. Vilka de blir återstår att se, men de kommer. Auktoritära krafter nöjer sig aldrig, de säger aldrig ”tack, nu begär vi inga fler eftergifter från er”. Det gäller Turkiet, Ryssland, trumpisterna i USA, SD i Sverige, alla.
Genom sin flathet har den svenska regeringen alltså gett ammunition både till aktivisterna och till Turkiet. Den får också svårt att göra rätt nästa gång någon i Sverige kritiserar Turkiet. Som Nils Funcke säger: ”Börjar man fördöma måste man fortsätta”.
Alex Schulman i DN minns hur man i Pakistan 2007 brände en docka föreställande Sveriges dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Reinfeldt sa då så här i Aktuellt: ”Sverige är ett land där muslimer och kristna lever sida vid sida. Detta är något vi ska vara rädda om och det är något jag personligen är beredd att göra mitt yttersta för att se till att vi kan fördjupa.”
Så talade den tidens moderata statsminister. Nu är det mer som min ungdoms hjältar The Clash uttryckte det: ”You have the right to free speech / As long as / you’re not dumb enough to actually try it”. (ungefär: ”du har yttrandefrihet, så länge du inte är dum nog att faktiskt försöka använda den”.)
Fotnot: Sent i går eftermiddag kom enligt Hbl krav från Turkiet att Sverige ska utvisa 130 personer som Turkiet klassat som terrorister. Det är en höjning från tidigare antalet 73. Aftonbladet skriver vidare att det svenska rättsväsendet inte ser aktionen som olaglig. ”Jag fick in ärendet som förtal, men tyckte inte att det kunde nå upp till att vara förtal. Därför beslutade jag att inte inleda en förundersökning”, säger kammaråklagare Lucas Eriksson till Aftonbladet.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
