DELA

Det finns viktigare saker än ett skrytbygge

Det finns inget behov av en takförsedd läktare för 700 personer vid den nya friidrottsarenan i Ytternäs.

Satsa hellre 600 000 euro på annan folkhälsofrämjande utrustning eller verksamhet.
På torsdag ska stadsstyrelsen behandla skissritningarna för den nya friidrottsarenan i Ytternäs. Det blir åtta banor för löparna, kastringar och hoppgropar. En fullständig friidrottsarena.

Förhoppningsvis tar styrelsen fasta på den kritik som John Holmberg (Lib) tidigare framförde efter kultur- och fritidsnämndens beslut om arenan. Nämligen kritiken om den permanenta, takförsedda läktaren för 700 personer. Prislappen för enbart läktaren är 600 000 euro. Hela satsningen går på 2,4 miljoner euro.

Tidgare har även Petri Carlsson (MSÅ) föreslagit att man i stället ska satsa på en mindre, mobil läktare.

Läktaren är en investering som kommer att stå tom och oanvänd, men kräva underhåll. Det är inte rimligt att bekosta det med skattemedel när staden samtidigt står inför en dyr renovering av Mariebad och har ett i övrigt stort investeringstryck.

Det är klart att det behöver finnas en läktare vid arenan, men det går att bygga en mindre och billigare variant. Den behöver kanske inte ha tak. Det behöver inte vara 700 sittplatser, det räcker med betydligt färre.

Det går att planera så att det i framtiden enkelt går att bygga ut om det visar sig att det finns ett verkligt behov. Det går att förbereda så att det finns lämplig plats förberedd för tillfälliga mobila läktare som kan hyras in för de enstaka tillfällen när det finns verkliga behov av fler sittplatser.

Barbro Sundback (S), ordförande i kultur- och fritidsnämnden, sade i Nya Åland den 5 oktober att det behövs 700 platser för att staden ska kunna ta emot ”stora mästerskap som Stafettkarnevalen och Öspelen”.

Förhoppningsvis var pratet om Stafettkarnevalen en groda som man inte behöver fästa större vikt vid, eller så är det ett tecken på okunskap om realiteter. Stafettkarnevalen hör hemma på Olympiastadion i Helsingfors.

När stadion nu under några år renoverats har den tillfälligt hållits på andra platser – i Vasa, Esbo och Åbo. Paavo Nurmi-stadion i Åbo har 9 000 sittplatser, vilket är något helt annat än ens Wiklöf Holdings 1 650 platser. Med tanke på hur svårt det var att få karnevalen till Vasa under ett av dessa fyra år är det en orealistisk tanke att den skulle komma till Åland.

Dessutom, 2020 är karnevalen tillbaka på Olympiastadion och då är det en icke-fråga i minst tjugo år framåt.

Öspelen är däremot en möjlighet och en realistisk tanke. I framtiden. Öspelen kan bli aktuellt för Åland tidigast 2027, 2029 eller 2031. I dag finns inga planer eller diskussioner på att ansöka om spelen för något specifikt år.

Blir det aktuellt finns det tillräckligt med tid för att hitta en lämplig och balanserad lösning. Att inte satsa på en överdådig läktare är inte att motarbeta framtida Öspel på Åland.

Friidrottarna samlar ungefär 200 barn och unga i dag. I tävlingsväg som drar deltagare utifrån finns främst SFI:s seriefinal, som lockar allt färre. I år var intresset från föreningarna ännu mindre än tidigare och finalen blev inte fulltalig.

Om Åland vill ordna de finlandssvenska mästerskapen i friidrott krävs inte en fast, takförsedd läktare för 700 personer. När Nedervetil ordnade motsvarande tävlingar 2015 fanns ingen takförsedd läktare över huvud taget.

Kraven för FM-tävlingar är annorlunda, men då krävs också en annan nivå på och intresse för grundverksamheten för att föreningen ska bli aktuell som arrangör. Där är inte Friidrottsåland i dag.

Mariehamn vill profilera sig som en stad som satsar på idrott och ger goda möjligheter till träning och tävling. Jamen, gör det då! Satsa i en ny friidrottsarena med plats för alla grenar. Bygg ett servicehus med förråd, toaletter och tidtagning. Det är det som krävs för att ge friidrottarna goda förutsättningar.

De 600 000 euro som inte används till en fast läktare kan – om man vill – användas till annan folkhälsofrämjande utrustning eller verksamhet i Mariehamn. Generellt är stillasittande ett stort folkhälsoproblem, där kan pengarna göra stor nytta. Betydligt mer än som skrytigt monument över en ambition som aldrig kommer att utnyttjas.