Det finns alternativ till den dyra oljan – men de är få
Oljepriset skenar i en orolig värld. Och snart kommer vi in i årstiden då priserna alltid brukar stiga.
Den här tiden, mellan kall vinter på norra halvklotet och sommarens bilsemestrar, brukar vara tiden på året då oljepriset håller sig på moderata nivåer. Så inte i år.
I stället har priset på råolja skenat. Det ligger ännu inte på samma toppnivå som under sensommaren 2008, men å andra sidan har det stabiliserats på en hög nivå.
Bra, tycker säkert vissa. Ett högt oljepris skyndar på övergången till andra, mer miljövänliga bränslen. Men samtidigt har vi problemet att världen drivs och värms fortfarande till enormt stor del av just olja.
I december förra året noterades den enskilt största produktionen av råolja hittills för en månad. Enigt de preliminära siffror som finns har den siffran, 88,76 miljoner fat per dag, redan slagits både i januari och februari i år. Vi har att förhålla oss till oljan ännu en lång tid vare sig vi vill det eller inte.
Priset på råolja påverkar oss alla direkt eller indirekt varje dag. Priset på bensin och diesel vid pumparna räknas ständigt upp. Villaoljan blir dyrare. Bunkerpriserna för rederierna stiger. Flygbränslet går upp. Allt påverkar våra plånböcker.
Och till sommaren kommer den vanliga prisökningen då stora delar av västvärlden bestämmer sig för att åka bil på semestern. 2 euro per liter för bensinen är ingen orimlig tanke lagom till semestrarna.
För Åland och ålänningarna blir prisstegringen mer kännbart än för många andra. Bilen är ett måste i ett utspritt samhälle som Åland. Kollektiva lösningar är bra, men för dyra.
Än värre är att både landskapet och stora delar av det näringsliv som bär och när landskapet drivs av olja. När Viking Line för några veckor sedan offentliggjorde sina siffor för 2011 var de höga bunkerpriserna den främsta orsaken till minskad vinst. För landskapet blir budgeten för landskapsfärjorna svårberäknad.
Vad kan då göras för att privatpersoner, företag och offentliga förvaltningar inte ska drabbas så hårt? Naturligtvis behövs en omställning till motorer som drivs med andra bränslen än olja. Men det är dyrt, långsamt och kostnadskrävande.
Nämnda Viking Line ligger bra till med sitt nybygge Grace, men det är trots allt bara en färja i flottan. Att byta alla till gasdrift är inget som görs i en handvändning. Samma sak gäller för landskapets färjor.
För oss privatbilister finns förvisso alternativ på marknaden. Elbilarna börjar droppa ut på marknaden, men ligger tokhögt i pris och infrastrukturen finns inte där ännu. Vätgasbilarna ligger ännu längre in i framtiden för den vanliga bilisten. Etanolspåret är redan utdömt, och biodrivmedlen (främst diesel) är fortfarande på forskningsstadiet.
Vad Åland däremot redan i viss mån har, och ganska snabbt skulle kunna få i större mängd, är biogas. ÅCA:s biogasanläggning Gastronomen är ett lysande exempel på ett bra kretsloppstänkande. Resterna i osttillverkningen tas om hand och blir till biogas som till stor del ersätter mejeriets behov av olja.
Det här är ett område där regeringen borde sätta till alla klutar för att få fler att utveckla Gastronomer. Framför allt går mycket av hushållens avfall att röta till biogas som sedan kan användas för uppvärmning eller förädlas till drivmedel.
Och det bästa med den tanken: tekniken finns redan. Det är bara att sätta igång.
Det tar oss inte hela vägen från oljeberoendet, men det är ett steg i väntan på teknikens utveckling på andra områden.
