SÖK
MENY
Det blir svårare att skilja på vetenskap och humbug
I en tid när etablerad kunskap ifrågasätts är tilltro till vetenskap och forskning viktigare än på länge. Men marknaden för att publicera vetenskapliga studier på ostadig grund har fullkomligt exploderat de senaste tio åren. Det gäller att vara källkritisk, tidsskrifter med så kallade vetenskapliga artiklar är i dag en marknad som andra.
Hur många gånger har du läst en tidningsartikel där det står ”forskning säger” eller ”enligt en studie” de senaste åren?
I en tid av fabricerade nyheter med syfte att förvilla, löst sammansatt statistik för att övertyga meningsmotståndare eller rena lögner håller vi forskning och vetenskap som motpolen till desinformatörerna.
Men det är tyvärr inte alltid så enkelt. Även forskning på lägre nivå är i dag en marknad och det finns många som tjänar pengar på att ta genvägar.
Från att ha varit en miljö där den yttersta eliten utbildade sig finns i dag ungefär 25 000 universitet i världen, vilket förstås gör mängden forskning som produceras oöverskådlig. Den akademiska världen mäter delvis framgång i publiceringar, helst då i någon av de erkända tidskrifterna vars syfte är att lyfta fram den senaste forskningen. The Lancet, New England Journal of Medicine, Nature och Science är några av de mest kända exemplen. Du har säkert hört talas om dem, eller sett hänvisningar till dem i andra medier.
Utvecklingen har också lett till att många forskningsfält har fått egna underkategorier till de etablerade tidskrifterna, helt legitima sådana.
Att som forskare eller akademiker bli publicerad är förstås en lång och omfattande process. Den bygger på så kallad peer rewiev, alltså ett system där forskare med erfarenhet av samma kunskapsområde synar innehållet och dess källmaterial för att bedöma kvaliteten. Det finns alltså ett inbyggt och välbeprövat granskningssystem.
Det är klart att många av de cirka två miljoner artiklar som produceras varje år inte når hela vägen till de prestigefyllda tidskrifterna. Och i skuggan av dem har en marknad växt fram.
Så kallade rovtidskrifter (på engelska predatory journals) har blivit en marknad som andra. Ofta tar tidningarna namn som påminner om etablerade tidskrifter, de påstår sig ha samma typ av granskningsprocess och de tar ut en avgift som den som vill bli publicerad får betala. Men i de allra flesta fallen sker ingen granskning alls.
Vid första ögonkastet kan det tyckas vara en win-win. Den som vill bli publicerad och således skaffa sig en mer framstående ställning på sitt lärosäte lyckas, och den som publicerar artikeln får betalt. Vad som egentligen sker är en erodering av trovärdigheten av något vi av tradition håller väldigt högt.
Enligt Cabells, ett företag som försöker hålla koll på rovtidskrifter, fanns det cirka 1 000 stycken 2010. År 2020 var antalet fler än 13 000.
Det kan tyckas banalt och lätt att genomskåda. Men så är faktiskt inte fallet alla gånger. Enligt Bo-Christer Björk från Hanken i Helsingfors, som 2020 intervjuades av The Economist om just det här ämnet, citeras det från ungefär 40 procent av artiklarna från rovtidskrifter – till skillnad från 90 procent av artiklarna i legitima tidskrifter. Även om siffran är betydligt lägre så innebär det att 250 000 potentiella fuskartiklar per år får vidare spridning.
Gränserna är inte suddiga bara för oss som utomstående. Även profilerade forskare går i rovföretagens fällor. Ett exmpel kan hämtas ur magasinet Filter, som i nummer 80 granskade ett svenskt rovföretag. Det svenska rovföretaget ordnade en konferens för att tjäna pengar på anmälningsavgifter. Som dragplåster hade de en tidigare ordförande i den svenska Nobelkommittén för fysik. Han fick en inbjudan där det stod att han skulle få en utmärkelse och höll som motprestation ett kort föredrag. Han användes senare i marknadsföringen, vilket förstås gav en helt annan tyngd till både framtida konferenser och till tidskrifterna som företaget publicerar.
Forskning och vetenskap är viktigare än någonsin. Men det gäller att vara källkritisk även när det kommer till sådant som till synes ger ett seriöst intryck, och det gäller att använda sig av de verktyg som finns tillgängliga.
Klimatkrisen och coronapandemin står i fokus, och debatten är fortsättningsvis splittrad gällande båda.
Vi behöver kunna luta oss mot vetenskap som grund för beslut och för att forma vår egen världsbild. Men då måste vi klara av att skilja på vad som faktiskt är seriös forskning och vad som är humbug.
Och i dag kan det visa sig vara svårare än någonsin.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
