Det behövs visioner, inte bara osthyvel
Kommunerna måste sänka utgifterna, därför ser landskapet över hur man kan ändra lagstiftning för att lätta på servicekraven.
Men det som behövs är visioner för vilket samhälle vi ska ha i framtiden. Den riktningen måste pekas ut av landskapsregeringen innan något meningsfullt reformarbete kan genomföras.
Nu finns en av landskapsregeringen tillsatt arbetsgrupp som ska se över hur kommunerna ska kunna minska sina kostnader. Uppdragsbeskrivningen är tydlig: utgifterna måste ner.
Det offentliga Åland, alltså landskap och kommuner, har ett underskott på 35 miljoner euro och skatteintäkterna ser ut att minska. På längre sikt är det dessutom så att allt färre ska försörja allt fler. Den demografiska försörjningskvoten, som det kallas, visar hur många personer under 15 år och över 65 år som befolkningen i arbetsför ålder ska försörja. Den är 70 procent på Åland år 2030.
Ingen förväntar sig att arbetsgruppen ska åstadkomma mirakel. När slutrapporten lämnas över i maj är det bara en av många pusselbitar för att minska det fruktade budgetunderskottet. Gruppens uppgift är att se över vilken lagstiftning som måste förändras för att mildra kraven på kommunernas servicekrav och därmed sänka kostnaderna. Och det finns säkerligen några mindre områden att se över, men på det stora hela har kommunerna redan gjort de inbesparingar som går.
De som behöver vård, omsorg och skola försvinner ingenstans och några stora inskränkningar i servicnivåer är knappast aktuella av politiska orsaker.
De senaste årens lagpaket har strävat mot att göra servicen bättre och mer rättvis för ålänningarna. Det är förstås bra. En konsekvens har blivit att kostnaderna har ökat. Ett färskt exempel är den nya socialvårdslagen som ställer nya och mer omfattande krav på den som ska betala för socialvården, alltså kommunerna genom kommunernas socialtjänst, KST. I KST får förebyggande arbete en större plats vilket initialt kostar mera, men förhoppningsvis ska bli billigare på sikt. Men räkningarna ska betalas nu, samtidigt som ekonomin går neråt.
Att revidera lagstiftning som rör skola, vård och omsorg är komplext och svårt. Det är svårt att förutspå konsekvenser och därför behövs utförliga utredningar gjorda av sakkunniga. Speciellt eftersom flera processer rörande kommunerna redan är igång: nivåerna på landskapsandelarna, kriskommunfrågan, ny kommunallag och de kommunala förbundens finansiering. Ingen process sker i ett vakuum vilket förstås gör det ännu svårare att se vad som händer med helheten om man skruvar i en enskild del.
Där det offentliga Åland kan spara pengar är, tyvärr, på människor. På personaltäthet i äldrevård eller i institutionsvård, storleken på dagisgrupper eller i klassrum eller eftisverksamhet. Det går inte att ge ett klart svar på vad som är acceptabla servicenivåer. Det är politik och sist och slutligen är det upp till väljarna.
Men i grund och botten handlar det om vilket samhälle vi ska ha, för det krävs tydliga politiska visioner. Det får inte stanna vid att landskapsregeringen hyvlar lite här och hyvlar lite där utan att presentera sitt framtidsscenario för vilken väg Åland ska gå. Vill vi ha inflyttning, eller förhindra utflyttning, så måste vi fortsätta vara ett attraktivt samhälle. Vårt främsta trumfkort är den människonära servicen. Det är också småskaligheten och den goda servicen ute i kommunerna som lantrådspartiet Centern gick till val på.
En annan konsekvens av eventuella nedskärningar i det offentliga Åland är att vi riskerar att minska sysselsättningen och det kommer att minska våra skatteintäkter. Det har varit mycket prat om det ekonomiska underskottet, men nivåerna på skatteintäkterna är en reell följd av den politik landskapsregeringen driver.
Det krävs is i magen för att spara smart, inte bara för att spara snabbt. För risken är att om samhället gör dumsnåla inbesparingar nu så kommer kostnaderna i det längre perspektivet att stiga. Tidiga insatser för ungdomar kostar, men ett liv i socialt utanförskap kostar betydligt mycket mer.
Pandemin har drabbat Åland hårt. Det finns sannolikt en större förståelse i samhället att göra strukturella förändringar och ”hårdprioritera serviceutbudet” som landskapet formulerar sitt uppdrag till arbetsgruppen nu än tidigare. Men det måste göras varsamt och efter noggranna utredningar så att konsekvenserna av eventuella nedskärningar blir tydliga för beslutsfattarna och för väljarna som i slutändan är de som drabbas. För det krävs också en dialog med allmänheten så att besluten blir rätt och sedan också kan omfattas av väljarna.
Nu är det dags för regeringen att leva upp till sitt valspråk: Tillsammans för Åland.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
