Det är dags att kriminalisera tvångsäktenskap
Skolstarten närmar sig och två månader av sommarlov är snart förbi. Två månader som inneburit sol, bad och ledighet för de allra, allra flesta barn.
Men inte för alla.
Finlands äktenskapslag har varit en het fråga hela sommaren, främst med anledning av de könsneutrala äktenskapens vara eller icke vara. Men det är på fler än ett håll som lagen brister.
Varje år får nämligen den finska kvinnoorganisationen Monika-Naiset in ett tjugotal rapporter om misstänkta fall av tvångsäktenskap och mörkertalet antas vara stort. 12 år gammal var den yngsta flickan organisationen fått besked om att ha varit i riskzonen för tvångsäktenskap.
Tvångsäktenskap kriminaliserades i Sverige 1 juli i år. Lagen omfattar också att ta med en person utomlands för att där gifta bort honom eller henne genom tvång. Både i Norge, England och Wales finns speciallagar som förbjuder tvångsäktenskap och dessa håller även på att införas i Skottland.
I Finland finns fortfarande ingen sådan lag. Och på Åland gäller rikslagarna på det här området.
Det är under sommarlovet oron för tvångsäktenskap ökar. Semesterresor är tillfällen när många äktenskap bestäms mellan familjer och i en svensk rapport från 2011 beräknar regeringen att minst 250-300 barn och ungdomar löper en akut risk för att bli bortgifta mot sin vilja varje år.
Så varför görs inget i Finland?
– Att man gör en viss sak i ett annat nordiskt land betyder inte automatiskt att vi ska göra samma sak. Vill man förbjuda tiggeri i Norge betyder det inte att vi behöver göra det, säger justitieminister Anna-Maja Henriksson till Hufvudstadsbladet den 23 juni.
Tre huvudargument som talar emot en kriminalisering har lyfts fram.
För det första är tvångsäktenskap svåra att bevisa. Det kanske är sant, men räcker verkligen det som orsak att inte göra det förbjudet? Även våldtäkter och våld inom familjen kan vara svåra att hitta bevis för, utan att de för den skull är lagliga.
Det andra argumentet är att få offer vill anmäla ett tvångsäktenskap eftersom det då ofta är en familjemedlem som straffas. Detta gäller dock alla brott som begås inom familjen. I de fallen gäller allmänt åtal vilket gör att offret själv inte behöver anmäla händelsen, utan någon annan kan göra det. Med logiken som används i det här argumentet skulle man inte kunna kriminalisera några brott som sker inom familjen.
För det tredje har det påtalats att tvångsäktenskap inte är vanligt i Finland. Detta är inget argument för att tillåta dessa övergrepp. Det finns många brott som inte är allmänt förekommande, men brott är de likväl.
Det har sagts att det är viktigt att acceptera andras kulturer. Och det är sant, det är det minsta vi kan göra, men i viljan att göra rätt så blir det fel. I ett försök att tillmötesgå en kultur glöms människorna bort. Det är ett svek. Det är ett svek mot den enskilda flickan, för de är oftast flickor, som borde få vara barn och inte borde behöva tänka på annat än vad hennes jämnåriga kompisar tänker på.
Internationalisering är bra. Kulturutbyte och mångkultur är fantastiskt. Men de medför ett större ansvar. Man måste se de enskilda människorna och inte bara en enda folkgrupp.
I sin provokativa och omdebatterade bok ”Is Multiculturalism Bad for Women?” skriver Susan Moller Okin om just det här. Som exempel använder hon Frankrike där man beslöt att tillåta polygami för den arabiska befolkningen i landet i ett försök att visa acceptans gentemot deras kultur. Vad de glömde ta hänsyn till var de arabiska kvinnorna som i fullpackade bostäder led av än mer ökad stigmatisering i en världsdel dit de inte sällan kommit för att undgå just månggifte.
När problematiken uppdagades var man från Frankrikes håll dock snabb med att ändra lagstiftningen, något som inte gjorts i Finland.
– Använd sunt förnuft, med det kommer ni långt, sa alltid Lusses samhällslärare Anders Casén när man funderade på vad som var rätt och fel.
Det är dags för Finland att använda sunt förnuft. Det är 2014. Och alla som vill gifta sig borde få välja själva vem de gör det med.
