DELA
Foto: Erkki Santamala

Det är dags att införa sommartid året om

EU-kommissionens ordförande vill slopa normaltiden och införa sommartid året om.

Det är på tiden.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker meddelade i fredags att förslaget om att slopa normaltiden går vidare till kommissionen. Orsaken är den omröstning där EU-medborgare fick chansen att visa vad de tyckte om att länderna i unionen ändrar klockan vår och höst. Det blev EU-rekord i deltagande, 4,6 miljoner människor tyckte till. Och majoriteten av dem, drygt 80 procent tyckte att det är nu dags att lägga tidsändringarna bakom oss. Det är klokt.

Sommartid infördes på bred front i Europa på 1970-talet under rådande energikris. Det var främst ett sätt att minska åtgången av en begränsad resurs genom att utnyttja de allt ljusare kvällarna. Men det var inte där idén först föddes. Benjamin Franklin funderade en liknande lösning redan på slutet av 1700-talet för att spara in på kostnader för stearinljus. I slutet av 1800-talet förde Nya Zeeländaren George Vernon Hudson fram idén officiellt. Att vrida tillbaka klockan under sommarmånaderna gav människor större möjlighet att utnyttja dygnets ljusa timmar.

I dag är det närmare 70 länder världen över som varje år ställer om klockan.

För många invånare i de europeiska länderna har det praktiska med att flytta klockan i det närmaste försvunnit. Vi är inte på samma sätt styrda av gryning och skymning för att aktivera oss.

Däremot måste det enligt EU-kommissionen finnas ett enhetligt system för att inte strula till det för den inre marknaden. Datumen för när vi byter har harmoniserats, och enligt ett direktiv från början av 2000-talet kan inte länder på egen hand styra över om de vill ha sommartid eller inte.

Sommartiden är ett ämne som väcker starka reaktioner. Det syns bland annat i den digitala europeiska invånarenkätens deltagarrekord. Forskningen verkar däremot inte vara lika entydig.

Det tycks inte finnas starka incitament för tidsförändringen, inte heller emot den, enligt EU-kommissionens utredning. Det finns viss evidens för att tidsomställningen kan rubba människors interna klocka, men EU-kommissionens utredning konstaterar att det är ytterst tidsbegränsat och i nuläget inte orsakar omfattande hälsorisker. Däremot finns det forskning som menar att det finns en liten men ändå en korrelation mellan hjärtinfarkter och självmord på våren när sommartiden införs och att risken för depressioner ökar när normaltiden införs på hösten.

Inte heller tydliga ekonomiska incitament för tidsförändringen tycks finnas. Men när amerikanska JP Morgan genomförde en studie mellan två städer, Phoenix som inte ställer om klockan och Los Angeles som gör det, visade det sig att omställningen inte stimulerade ekonomin. Köpkraften steg i och för sig i samband med införandet av sommartid jämförelsevis men sjönk ännu mer på hösten när normaltiden infördes.

Vad gäller energikonsumtionen skriver EU-kommissionen att besparingarna enbart kan anses vara marginella, max en procent.

Enligt Frida Rångtell, sömnforskare vid Uppsala Universitet, är en vanlig orsak till att människor känner sig tröttare i samband med bytet till sommartid att de helt enkelt inte går och lägger sig en timme tidigare. Däremot säger hon i en intervju med Svenska Yle att vissa riskgrupper som äldre, barn eller personer med vissa psykiatriska sjukdomar kan vara extra känsliga. Men den så kallade sociala jetlagen är ett större problem. Det vill säga omställningen mellan dygnsrytmen som lediga dagar och arbetsdagar medför.

Rångtell förespråkar, trots det, sommartid året om eftersom det skulle innebära ljusare kvällar.

Att ställa om klockan i ett samhälle som till stor del inte längre är beroende av det naturliga ljuset för varken fritid eller arbete kan tyckas vara en kvarleva från en svunnen tid, trots att projektet inte har så värst många år på nacken.

Vi vinner helt enkelt för lite på att flytta klockan fram och tillbaka, även om vi inte heller tycks förlora så värst mycket på det.

Sommartid ger ljusare kvällar, det räcker gott och väl som argument för att konstatera att EU-kommissionen är inne på rätt spår.