Det är dags att få upp farten på nätet
Vare sig man vill eller inte är internet en av de viktigaste delarna i varje framtidsbygge. Men Åland har halkat efter.
Vad och vem är i dag inte beroende av internet? Knappast någon. Nästan allt vi gör går på något sätt över nätet. Och vi blir allt mer beroende av internet, och en bra internetuppkoppling. Vi gör bankärenden, ser på tv, läser tidningar och handlar via nätet.
Dessvärre är det högst varierande hur bra det fungerar på Åland.
Under måndagskvällen lade Sunds kommunstyrelseordförande Krille Mattsson ut ett rasande inlägg på Facebook. Hans bredband krånglade, vilket det också gjort under lång tid. Av de många kommentarerna under inlägget går att förstå att Mattsson inte är ensam om att ha problem med uppkopplingen. I dagens tidning förklarar Ålcom att problemen ofta orsakas av dåligt installerade så kallade vallpojkar, elstängsel för kreatur.
Det är förstås en fullt rimlig förklaring, men också ett allt för tydligt tecken på hur känslig uppkoppling via de gamla koppartrådarna i telefonnätet är för yttre påverkan. Vid sidan av störningsmoment som vallpojkar avgörs din surfhastighet av hur nära en telestation du bor, och hur många som använder samma lina som du just när du kopplar upp dig.
Fiberkablar är det bästa alternativet för stationärt bredband. Det ger ett ”bredare” bredband, är mindre känsligt och kan leverera högre överföringshastigheter. Men det kostar.
I stan kan man i bästa fall få det för tusenlappen, längre ut på landsbygden kostar det minst det dubbla. Det gör att många väljer att hålla kvar vid den trilskande koppartråden trots dess nackdelar.
Ett annat alternativ är mobilt bredband. Vi har länge haft en någorlunda okej 3g-täckning på Åland (även om det finns stora luckor också i det nätet), men ännu finns det nya 4g-nätet, som ger betydligt mycket snabbare uppkoppling, bara hos Sonera och bara i Mariehamn.
För ett par veckor sedan utlyste kommunikationsministeriet i Helsingfors tre koncessioner för mobilt bredband via 4g på Åland. Ansökningarna ska vara inlämnade senast i slutet av augusti och sedan ska regeringarna i Helsingfors och på Åland besluta om vilka leverantörer som får dem. Efter det har leverantörerna två år på sig att få igång systemet.
Det låter kanske bra, men det har tagit alldeles för lång tid. I Sverige och Norge lanserade Teliasonera 4g 2009, i Finland året efter. I dag är nätet utbyggt till att täcka alla större städer i båda länderna, och mobiltelefonbolagen förklarar i sina pressmeddelanden att kunderna inte kan få nog av snabbt mobilt bredband.
Men inte på Åland, alltså.
Det här handlar inte bara om att vi är några få som vill ha ett snabbt bredband i mobilen och surfplattan, utan om att utvecklingen av elektroniska tjänster över nätet går med överljudsfart.
Det handlar om bilden av Åland. Är Åland bara en holme i vattnet som väntar in sin tur i utvecklingskedjan, eller ska vi ligga i framkant?
Och det handlar om turismen. För när svenskar och finländare som vant sig vid snabbt bredband kommer hit på semester förväntar de sig förstås att de ska kunna använda samma appar, tjänster och apparater som de gör i vardagen där hemma.
Trådlösa bredband på hotell och bra mobil uppkoppling är inte längre en konkurrensfördel i kriget om turister. Har man det inte är det däremot en nackdel.
Hur vi använder oss och är beroende av internet är har utvecklats enormt. För bara fyra-fem år sedan kunde alla hemsidesägare se att trafiken gick ned kraftigt under juli månad. Så är det inte längre. Med mobila enheter är trafiken lika hög i juli som i januari.
Det är viktigt både för bilden av Åland och för affärerna att landskapet hänger med i utvecklingen. Just nu ligger vi efter.
